Tillbaka

Och vissa har nog inte ens märkt att jag varit borta över huvudtaget. Men det har jag. Bigtime. I fredag natt / lördag så vaknade jag med grym smärta i bröstkorgen. "lite tramadol, citodon och pernodil. Somna om ditt värdelösa lilla kräl"..

Men jag somnade inte om. Så vid fyra tiden på natten blev det värre. Jag fick tag i min mobil och började ringa mammas mobil. Hon låg och sov två rum ifrån mig. Men jag kunde verkligen inte ens kalla på någon..

Efter många försök så fick jag ren panik o ringde bästis. Men hon svarade inte heller. Självklart. Klockan var fyra. Vem är vaken fyra? Eter en stund kom jag på att jag har en skällor liten hund. "ta dom! Ta dom då!" hon kom igång o hela hushållet vaknade. Skitbra! Hjälp..

Ambulansen var där på 3 minuter och min heta rumpa fick hoppa in i ambulansen bar. Med het menar jag varm. 49 graders feber. Sen minns jag seriöst inte mycket. Plötsligt var det måndag o läkare säger att vi måste höja kortisonen. Med tre tabletter. TRE om dagen. Mer fick jag veta sen.

Jag är inte helt fucking pantad. En avstötning. Min lunginflamation som dom trodde varborta förra veckan var tillbaka. O förra veckan "bara lite vätska i lungorna" har blivit till en lungsäcksinflamation. Kul ju..

Så nu har jag överlevt min första avstötning! Lite lagom stolt faktiskt (:
R