Jag behöver röra på mig. Gå ut och gå en promenad. Vädret är perfekt.
Det har precis regnat. Det blåser lite. Pyttelite. Lite sval kall luft. Det är hur skönt som helst.

Men jag får inte gå ut. Ensam såhärdags. När jag varit sjuk.
Självklart blev allt så mycket svårare för mamma och pappa nu när jag blev sjuk sist. Att jag inte tänkte mig för. Om jag hade tänkt igenom det innan så hade dom inte behövt vara så oroliga för mig hela tiden.

Ja, jag menar med just det där med att jag inte kunde gå upp ur sängen o ringa ambulansen själv. Om jag hade gjort det, så hade dom kanske inte haft den där skräcken i ögonen när jag pratar om min flytt. Som är 120 meter härifrån.

Men jag förstår dom. Då kan dom inte vara nära mig hela hela tiden. Och det är ju de dom vill vara.

Jag undrar lite om jag verkligen inte kunde gått upp ur sängen själv och ringt.

Men ja, vad gör det nu egentligen. Men jag är ju som jag är. Jag måste ju självplåga mig själv på något sätt. Är det inte så? de e så.

Imorgon måste jag ut. Ut och gå, en lång promenad. Bara gå sakta.
Egentligen så behöver jag bästis. O vår lägenhet. Hunden i ett koppel och oss två påväg till kvantum för att köpa något litet. En frukt eller något. Som vi brukade göra.

Jag saknar oss, jätte jätte mycket.

Jag kom på vad jag är sugen på. Äppelsaft. Såklart. Det är ju de jag drack mest på sjukhuset.
Imorgon tänkte vi handla. Jag funderar på att köpa mjölk. Jag är egentligen emot mjölk. har alltid sett det som så fet.

Men om jag dricker ett glas till frukost. Och inget annat till?
Kanske ett knäckebröd? Som på sjukhuset? Jag gick ju ner i vikt.

Jag får se.
Jag vill så mycket.
Godnatt