Jag har ALDRIG påstått att jag är frisk i huvudet o verkligen menat vad jag sagt. Oftast kommer det påståendet med en aning sarkatisk röst. Förutom när någon frågar om jag fortfarande skär mig eller är äs. För då ljuger jag rent ut sagt. Eller iaf när frågan lyder "tänker du fortfarande på att skära dig/ är du äs?"
Mee? Noo.. Haha no no! Det där var bara när jag gick i högstadiet och var sjuk i huvudet. Nejnej haha!
Jah. What ever. Jag är inte skyldig nån någon sanning. Fast ibland kan jag känna att jag är skyldig sjukhuset lite mer. Än att ha det såhär. Men det är som det är. Jag är kanske inte så mkt ProAna som jag först trodde. Jag är nog mer ätstörd. För om man inte lyckas komma "ur det" med vård 24 i två veckor där man bett om hjälp så blir man kanske aldrig av med det?
Men det största i detta är nog att jag inte ens vill "komma ur det". Detta är inte längre en del av min vardag. Det har blivit en del av mig. Kanske numera den största delen av mig?
Som nån skrev till mig nyligen i en kommentar. Hon sa att hela min vardag går åt att räkna kalorier o "sånt skit". Och hon har rätt. Det är möjligt att jag tänker äs hela min vakna tid. Hat över vad jag ätit dagen innan, planer för resten av dagen (som oftast skiter sig) och senare ångest över misslyckadet. Självt, lögner och undanflyckter.
Men kan det vara så att jag trivs med det? Att jag vill ha det så? Det gör mig till ProAna. Men en proAna ska väl kunna lägga sina känslor åt sidan? Räkna kalorier och älska thinspo utan självhatet? Eller den desperata delen ätstörda har? Svälten, uppstötningarna och laxeringerna? Jag vet inte längre. Jag vet nog inte ens vad proana är längre. Vart går gränsen mellan Pro o äs?
Nu är min vänstra hand trött o min högra gör ont.
Personligen tycker jag nog att skillnaden mellan pro och ÄS, är att pro förespråkar äs som en levnadssätt. Och ser gärna att andra också får samma levnadssätt, peppar hur lite dem har ätit istället för att hjälpa mot friskhet.
SvaraRaderaPros är också sjuka, men de ser det mer som en livsstil. Det är väl vad jag anser vara den stora skillnaden.
Har funderat i samma banor. Tyckte först det var lite "coolt" å vara pro-ana,sen vart det mest ångest å självförakt kvar och jag inser att jag inte tycker äs är bra för någon. Kramar<3
SvaraRadera