Gud vilken ångest jag har! Jag har gått o irriterat mig på en grej sen halloweenfesten. Ja vet. Hur pallar jag hålla käften? Jo för att dt är min bästa vän. O det är meningen att jag ska stötta o finnas där, oavsett vad. Men vart går den gränsen då? Från att vara en bra vän o en överkörd vän?
Jag vill inte göra någon större sak av något. Speciellt inte desse saker som hänt. O det som har hänt har hänt. Right? Så då är det väl meningen att man ska glömma o gå vidare? Dt kan jag. Lätt. Om personen ifråga inte gör om samma misstag, eller typ "försöker be om lov" till att göra samma sak igen.
Där är många olikheter mellan oss. Men jag trodde vi hade samma värderingar. O respekten för andra. Just nu känns dt som att vi inte alls tänker lika. Är jag överdrivet rädd för att hamna i konflikter med vissa? Ja. Helt klart. Familj, vänner o bekanta kan man alltid prata ut med. Eller i vissa fall bara säga F*uck u o slippa dom. Men inte desse människor. Desse kommer alltid vara här sålänge jag är här. O om "i värsta fall" händer så kommer dt bara vara samma sak där. Vissa människor måste man bara ha lite mer recpekt för.
Så hur säger man dt till sin bästa vän? "Saker du gör får mig att flippa. Ständigt orolig med en massa ångest". Detta, detta o detta måste ändras. Annars måste vi ändra på hela denna situationen.
It sucks.
jag förstår precis vad du menar jag har varit med om samma situation med ngr nära men nu förtiden har jag bara släppt allt och tänker att är man verkligen bra vänner så borde man kunna tala ut om saker, inte bara det som är bra utan även det dåliga. Din bästa vän kanske inte håller med dig om allt du tycker men hon borde ändå som din vän ta åt sig och försöka ändra sig eller tänka på de sakerna du stör dig på när hon är med dig. sån respekt du känner för henne bör hon ha gente mot dig oxå. Hoppas att det löser sig!(:
SvaraRadera