Jag har inte ens vågat att dricka igen. Däremot så ställde jag mig o försökte spy igen. Jag vet inte riktigt vad jag trodde att jag skulle få upp. O jag är inte hungrig längre. Mer äcklad över mat. Allt med kalorier, o allt utan kalorier.. Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag. Jag orkar bara inte, jag orkar inte ens med mig själv. Jag vill inte mer..
Jag orkar inte vara på 47 sträcket fram o tillbala mer. O jag orkar inte med att hata mig själv. Jag orkar inte med min tjocka kropp. Jag orkar inte med min sjukdom som smäller mig i golvet så fort jag gått 30 timmar utan mat. Jag orkar bara inte..
Jag kan inte fortsätta gå ner så här sakta. Inte heller stå lutad över toastolen o spy tills min mage värker. Något måste hända. Något måste bli bra. Jag måste få se resultat snart. Jag kan inte med att alla andra påstår sig se resultat när det inte syns! Inte heller att vågen vecka efter vecka visar minus men att min kropp bara sväller mer o mer. Jag orkar inte med chocklad i kylskåpet.
Jag orkar inte ljuga för min bästa vän o säga "Jodå, allt är bra. Jag gör lite mat bara. själv?" när jag i själva verket precis tagit mig ur toan efter att ha spytt så mycket att jag fortfarande skakar..
"Oh. Blir så avundsjuk på dig som är så smal! Jag hade gett allt för o vara så smal.." - Vill du veta min hemlighet? O neej, då hade du inte avundat mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar