Jag har något grymt mycket ångest över transplantationen nu. Det känns som att jag väntat i måånader på att den ska pipa o att jag ska få mina nya organ. Men det har bara gått 32 dagar. Blir alltid lika besviken när telefonen ringer o när det inte är sjukhuset.. ):
Misstolka inte mig. Det är inte så att jag ser fram emot att dom ska bryta upp revbenen på mig o byta organen o sen proppa mig full med mediciner men jag orkar inte sitta o vänta med denna spänning. Jag vill få det överstökat för just nu känns det bara som att vi pausat mitt liv eller något.
Pausad med en grym rädsla för allt efter operationen. Jag kommer bli så svag, o fyllas med nyttiga grejer. D.v.s kaloridrinkar o skit. Kortison sprutor o sen bara sådär så ligger jag på 10 kg +. Precis som de flesta andra som bytt organ. O jag har sett det själv på avdelningen. Hur folk kommer in med smal eller normal vikt o åker därifrån feta.
Jag vill inte det. Jag vill inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar