Efter två dagars - vakna, dricka vatten. äta minimalt o somna om- så kom mamma in idag o släpa upp mig ur sängen. Vilket jag nog behövde.. Ibland har jag så lätt för att bara krypa ner i sängen o ligga där tills smärtan går bort. Vilket den alltid gör efter några dagar. Men denna gång lät inte mamma det ta sin tid..Men en kort pepptalk om att jag har mycket o leva för och att jag är starkare än sådär så gav jag upp. Hon frågade om jag för en gångskull kunde äta med dom (hon överdriver, det gör jag minst 3 ggr i veckan även när jag bor hemma hos mig själv). Jag gick till matbordet. Mamma hade gjort burgare o korv o pommes o sån fet mat jag inte ens orkar tänka på. Så jag tog en biff o en korv. Med ketchup o senap gick korven ner. Med bara ketchup gick biffen ner o sådär 10 pommesbitar till. Självklart ångrade jag mig..
Men efter att ha legat i sängen i 2 dagar så var de int så märkvärdigt att jag skulle ta en dusch efteråt. Självklart lät jag inget vara kvar. Jag spydde tills jag grät. samtidigt som jag försökte lugna mig själv innan jag fick en ångestattack, det händer för ofta.. Efter duschen klädde jag på mig o hamnade här. I sängen.. Jag är iaf vid liv. För nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar