Precis hemkommen från en middag hos S. Hon bjöd på middag o filmys hos henne. Trots att de va middag så gick jag dit. Kan inte alltid bara dyka upp efter maten. Dricka massa vatten när alla andra super. Känner mig som ett svart får.. Jag åt sålart inte av allt utan rörde om i maten o åt av salladen när jag såg att någon stirra.. Men tydligen så hade L räknat mina kycklingbitar innan o räknade dom när jag var klar med.. Så hon drog mig åt sidan o vill prata..

Trots att jag fortsatt förneka mina äs för henne så sa hon: Tess du förlorar dig själv i strävan efter perfektion. Din skruvade bild av perfektion. Det är inte rätt" Så jag gav upp o svarade: Jag älskar dig för att du bryr dig, o älskar du mig så slutar du stöta bort mig pga min vikt. Kallade det sjukdom, kalla det skruvat men de är vad jag är o vill fortsätta va. snälla, acceptera det. O med det mig.

Hon pussade mig på kinden o satte sig brevid sen pratade vi om annat precis som om inget hänt.. Jag är både lättad o orolig. Kommer dom dra ihop sig mot mig nu o försöka få mig sluta eller kommer dom bara låta mig va? I vilket fall så flyttar C hem snart. Då kommer alltid bli både bättre o lättare.. Hon förstår hur jag tänker o mår. Hon vet om att jag mår bäst när jag är smalare.. Jag hatar att ens tänka det men måste jag välja bort något utav dom o mina äs så åker tyvärr dom bort. Mina äs är en del av mig. Mina tankar.. Mina ätstörningar gör mig till den jag är. Den dom älskar. Den jag vill vara.

Man kan inte välja bort en del av sig själv..