Jag hatar det. Det första jag tänker på när jag vaknar är att jag är hungrig. Vad jag hade velat äta o sen hur dumt de vore. Hur fet jag är o hur smal jag kan bli. Jag tänker hela dagen på hur jag ska hålla mig från maten. Hur jag ska hålla mig mätt. Halva dagen går åt fantasier om hur smal jag kan bli, o hur bra allt hade varit om mat var kalorifritt.
Lögner är det enda som kommer ur min mun när någon frågar vad jag ätit. Innan jag ska träffa vänner så stannar jag upp utanför dörren o kommer på små lögner att dra när L försöker sätta mig på plats. (Hon letar efter tecken på att jag har ätstörningar, ännsålänge har hon bara att jag gått ner i vikt igen). Lögner om vad jag ätit, o ofta om vad jag gjort under dagen. Det känns bara som att lögner leder till andra lögner. O varför det blir så vet jag då inte.
Jag vet om att jag borde gått ner i vikt. Men jag fattar inte. Jag ser inte ett dugg smalare ut. Inte nånstans! Vågen som ljuger? Spegeln som ljuger? Alla ljuger! Vem kan man egentligen lita på? Jag kan aldrig lita på mig själv, thats for sure..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar