I still got love for you, big love for you.

2 kilo på färre än 4 dagar.
Det känns ju bra.
Nu kör vi på 2 kilo till!

Snart är det nyårsafton, jag ska hålla i festen. Vi ska äta o vi ska supa.
Jag ska ha klänning på mig. Kort kläning. O visa benen? Mina ben!

Jag måste verkligen fasta och laxa. Big time

Julafton

Jag vill bara dra ett sträck över dagens intag.
Fy vad jag skäms. ):

Jag vaknade en timme försent. Blev utelåst i en halvtimme o hade sen 40 minuter på mig att fixa all julmat. - Stressigt! Alla var ju dock svin nöjda. O barnen, min brorsbarn blev överlyckliga av leksakerna jag har valt. Asbra!

Lilla Prinsen gick till dörren híttade julklapparna o skrek:
Pappa pappa! WoooooooW så många o stora paket!!
Tess Tess Pappa Tess! Kom o titta , titta! kom o titta vad tomten lämnade!

Hahaha så himla söta (:


---


Nej men seriöst, det får bli mycket mindre intag nu fram till nyår.
Jag får nog gå o köpa mig diet shaksen. 200 kcal per paket.
O en sån räcker en hel dag. Så max 400 kcal per dag. Det ska jag klara.

Jag får väl ta fram tramadolen också. Det hjälper.
Tills jag har fått hem mitt Efedrin.

Jag tänker gå ner två kilo tills nyårsafton.
Och jag får låna lillebrors iPad i veckan. Så då kan jag uppdatera dagligen (:

- God jul lovers!

Wooop

Inget internet hemma, och ingen iPhone.
Men jag ska försöka att hålla er uppdaterade så gott jag kan utan att avslöja min bloggadress.

Jag har ätit ett julbord. Jag höll mig dock bara till laxen.
Jag har fastat i en till två dagar, i två veckor nu. Jag har på allt detta laxat.

Jag har över laxat.
Tio droppar stod det, men jag tryckte ut 1/5 av flaskan.
På det tryckte jag i mig två olika sorts tabletter.

Jag vet inte om det var riktigt smart gjort. Speciellt inte när jag ändå hade fastat i 2 dagar, med endast ett päron och powerking som intag.

Jag vet inte vad jag väger, för att jag inte vågar väga mig.
Jag tappar allt mitt hår o det är något fruktansvärt orättvist.

Jag vill bara sova.

+ 2 kilo

Jag kan inte förneka det. Vågen visar 2 kilo plus.
Jag känner på min kropp o ser att jag samlar vätska. Men jag tror inte det är bara det.
Det kan ha o göra med mitt jävla lussebakande häromdagen.
- Jag är en idiot.

Imorgon jobbar jag, vilket inte känns lika kul denna gång då jag har "mens" värk. Tills för ett halvårsen hade jag aldrig någonsin haft mensvärk. Och med tanke på vad som händer just nu, så tror jag inte att det är mensvärk.

But Let´s pretend it is.
- Bara för att må lite bättre, för stunden.

Jag behöver svälta. Gärna ihjäl mig.

Internet

Internet!
Haha. Jag börjar med att förklara lite kort.
Mitt internet hemma gick ut. Jag beställde nytt men ångrade mig.
Jag skaffade inget nytt då mina bröder är försäljare. Får billigare av dom. Företags deal. Bra.

Så jag förlitade mig på min cp iPhone. Jag kunde sitta på nätet där, och blogga osv. Jo men visst, Bara tills det slutade fungera helt. Min iPhone gick hastigt bort i måndags ): Till lagningen. Får väl se om ens dom kan återuppliva den.. Fan om jag måste köpa en ny ):

Så när Sanne var på besök så utnyttjade jag hennes internetdelning, och kunde blogga ett kort inlägg. Jag hade kunnat blogga härifrån, mammas. Men jag vågade inte använda hennes dator. Jag tar inte risken att dom hittar min blogg. Speciellt inte nu, när allt är så kaotiskt.

Men idag så tog jag tag i att rädda min lilla rosa dator. Den krävde återställning. Så det fick den. Den är fortfarande sönder. Man kan inte ladda batteriet när dator är igång. :s

Reality Check!

Bom!
"Tess, det är ondartat. Vi måste plocka bort en bit av din livmoder."
- Tack.
... ? Tack? Idiot!

Så vi bedövar detta. Vi hanterar detta.
På det bästa sätt jag vet just nu.
jag har en av mina närmaste vänner hit flugen från Borås.
Vin! Vin vin power king o svält.

Jag hade velat skära mig lite.
Men det skulle nog inte hjälpa min psykolog utvärdering.

Fuck alla andra.
fan, nu fester vi!

- En mild version av Damp.

Kort

Mitt internet ligger nere.
Både på telefonen och datorn.

Därför blir det färre inlägg i några dagar. Tills jag har skaffat nytt.

Kortfattat: powerking, dagars fail, Cola zero, laxering i 3 dagar, - 1,9 kilo! Yäy!

Just denna minut så ångrar jag mitt laxeringsval tidigare idag.

Off

Jag har jobbat, jag har städat o jag fastar.
Nu tänker jag krypa ner i soffan. Stänga av ljudet på mobilen o bara njuta av tystnaden.

Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat Fat

Hey ! Im Fat

...

Ilskan som uppstår när man precis har lagt sig i sin varma säng, efter en lång kall promenad o sjunit ihop, och då inser - "Fan! Min medicin."

O höjden av lyckan att se att man inte har något uppdelat.

Dela upp 27 tabletter, två gånger om dagen i 7 dagar. - Done!

Fetto burgare

Det blev ingen jävla 400 kcal paj till middag. Av någon anledning så slängde jag den på väg till jobbet. Jag hade åkt buss i 40 minuter när jag insåg att jag fortfarande mådde dåligt av att ha den i väskan. Så jag dumpade den. Adjö Paj.

Till min stora misslycka så gav jag vika för en hamburgare istället. - Pinsamt att ens erkänna det.

Trots pepparkak´s och glögg utdelning på jobbet så höll jag mig. Utan att ens smaka på något utav det. Det doftade bara glögg i hela butiken ändå. Så mätt på det blev jag rätt fort, faktiskt.

Nu tänker jag öppna min sista pepsimax. dricka den i ett svep, sen gå och lägga mig. Jag ska fan jobba imorgon. Med min kollega, en barndomsvän. Vars pappa gick bort för 6 år sen. Imorgon är sex års dagen. O för att ha känt honom sen jag var tre år gammal, självklart tar det på mig med.

Men helt klart tuffast att se honom ta sig igenom det. Dom var tajtare än vad jag någonsin sett någon annan va med sina föräldrar.

Tuffen up girl!!
- God Natt

Morgon flipp

Pajen överlevde kvällen. Den ligger nu i min väska. Jag tror att jag tänkte ha den till middag på jobbet.

Men nu blev jag osäker. 400 kcal? Det är för mycket om jag så delar dem å mitten.

Jag får väl skänka den till min kollega och ta en sallad eller något.

Om jag nu måste äta dvs.
Inte för att man någonsin verkligen måste.

Dagens intag; so far, nothing at all!

Jädrans Paj! Du är det enda jag har tänkt på i ett helt dygn nu.

Jag hade kanske mått bra av att slänga den på marken Och stampa på den! Stamp, stamp , stamp! Die !
- dead paj

Hej! Jag heter Therese (:

Paj

Det ligger en Findus Köttfärspaj i min frys.
Jag har gått förbi och tittat på den 4 ggr idag.

Helt ärligt så är jag inte ens sugen på en paj, jag är inte ens hungrig. Det jag egentligen är, är grymt jävla rastlös. Det kan ha något och göra med mina redan tre intagna Powerking. Men cola zero verkar ha noll effekt på mig just nu. Jag dricker lätt tre glas, rakt upp och ner utan att känna en minsta lilla mättnad. Så därför har jag attackerat mina powerking.

Men nu sitter jag här. Jag undrar om jag inte borde slänga den där pajen. Innan jag failar o hetsar den. Men sen sitter det där lilla fettot i mitt bakhuvud, "Ey! Den kosta 20 kr".

Jo men visst, det är ju halva min förmögenhet.
Jag får väl slänga skiten. Det är ju samma sak som att äta den och sen skita eller spy upp den.
Frågan är väl mest om jag ska bli fet av den först.

Att jag ens diskuterar detta med mig själv.

Back in the game.
Who thought I could?

Fasta dag 1

That's what I get for for fallin' in love.


Igår var tjejerna här på en ny tjejkväll. Med vin. 
Det började relativt lugnt. Två av tjejerna var sena så jag fick chansen att få lite ensam tid med Patricia. Och tömma mitt glas. En halv liter flaska, var nere i magen på bara sådär 30 minuter. I min fastande mage.


Med endast ett glas cola light, och två powerking som dagsintag. Jag måste erkänna att jag blev påverkad av väldigt lite vin. Ett glas, en halvliter 12% vin. ( Alltså, vi har inga vanliga vinglas. Vi har två, 0.5 liters glas. )


Så när dom andra tjejerna kom var jag lite lagom lullig. Men kände snabbt att jag nog inte kan bli full, så jag bestämde mig för att ta en till powerking. Inte bra gjort.


Om möjligt så blev jag fullare. O hungrigare. Så jag rotade fram en miniglass som vi hade i frysen. 180 kcal. Krängde den o mådde jävligt bra. I en minut. Sen att sitta där med tjejkompisar som vet att jag "har varit äs", men inte har en aning nu.. Det är bara jobbigt. 


Med bästis kan jag säga saker rakt ut - "Fan vad fet jag känner mig nu. Jag funderar på att spy upp det igen. "  
O hon förstår. Hon säger sällan emot. Men att sitta med mina andra vänner. O bara hålla minen. Det är jobbigt. Speciellt när en utav dom har bestämt sig för att gå ner i vikt. Hon berättade om sin plan.


Träna mer, Mindre sås i maten - bara till helgen, inget godis eller chips på vardagar.. 
O där sitter jag. Jag vill bara spränga ur mig information. Samtidigt som någon annan av tjejerna pratar om religion, seder och liknande. En tredje vän hoppar i mellan vårt snack o berättar lite om en tuff grej hon går igenom. 


Vilket ledde till att jag fick ta upp mitt ex, o allt som hände mellan oss i slutet. 
Nu snackar vi om killen jag var tsm med i fyra år. Förlovad med. Planerade bröllop med. Köpte hus med. Köpte bil med. Skapade mig en hel omkrets runt. killen jag älskade. Killen som hjälpte mig igenom min sjukdom, killen som var med mig på sjukhuset ibland, killen jag reste med, killen som min familj älskade, killen jag växte upp med, killen som gjorde mig till den jag är. - 

Killen som var otrogen mot mig, killen som slängde mig i väggen till o från, killen som nog aldrig riktigt respekterade mig, killen som nervärderade mig, killen som sålde vårt gemensamma hem utan att säga något först. killen som bestämde sig för att tre dagar efter vårat avslut, att börja dejta tjejen han var otrogen med. En arbetskamrat. Killen som efter tre månader kom tillbaka o ville ha tillbaka mig. Killen som sen snackade skit om mig. 


Killen som en gång var mitt allt.


Och under hela den konversationen. Hela. Med alla frågor, o alla öppna svar. Så tänkte jag bara "Fan, 44,2 kilo. 44,2 kilo. 44,2 kilo. Hur mycket innehåller vin? Rosé? Jag vill spy, jag vill ta en power walk, har mina lår blivit fetare? 44,2 kilo. 40,2 kilo låter bättre. Tramadol. Fasta imorgon. Fasta i 4 dagar. Det klarar jag aldrig, fetto. Två? Kanske två. Hahaahah Vem fan skojar jag med? Jag klarar inte ens en dag. Fucking jävla nolla. Fett. Jag är hungrig.


- svält ditt äckliga lilla svin"


Sen avbryts mina tankar av Linda. - Hade jag varit du så hade jag lämnat honom för jätte länge sen. 
O jag bara rycker på axlarna. Jaha. Okej.


För om sanningen ska fram, så är han varken mitt livs viktigaste relation eller största misstag.
Min viktigaste relation har jag till mig själv. 
Och mitt livs största misstag är mitt senaste misstag, for now.


- Fasta, dag 1.

43 kg fat

Powerking. Powerking. Powerking.
Cola zero, Pepsimax, Cola light
Powerking, Powerking, Powerking.

En flaska vin.

- Powerking.

Jag ska ner till 40 strecket igen.

Let me be

Vart börjar man när man inte har något att berätta?
Eller när man kanske har för mycket att berätta?

Jag vet inte. Jag är rubbad. Utträngd och bortstöt, från mig själv. Just nu känns det lite som att jag inte ger mig själv utrymme till att ens tänka klart. Varken negativt eller positivt.

Men jag har mina stunder då jag mår bra. Riktigt bra. Ovanligt bra?
Beror det på att bästis är här? Hon gör mig glad. Allt blir enklare med henne med.

Eller har jag tappat greppet? Har jag kommit till en punkt där jag seriöst har tappat förståndet? I fyra dagar har jag nu tänkt på o skära mig, så fort jag ser något vasst. När jag ser ett glas, en kniv, en nål, en penna, rak hyvlar.. Jag ser möjligheter i allt. Allt kan skada mig o allt kan hjälpa mig.

I ett o samma svep.
Just nu känns det som att det bästa för mig är att öppna den där vinflaskan i kylskåpet, ta några smärt stillande, domna bort o sen skära mig. Svälta i tre dagar och bara leva på lycko ruset. Leva på kicken jag får av svälten.

Men skär jag mig så ryker hela min frihet. Min fasad av denna starka lilla glada tjej.
Hur fan förväntar dom sig att jag ska må bra? Eller fortsätta vara stark? Människor runt omkring mig är god trogna. Väldigt jävla naiva också.

En sak är säker. O det är att jag inte tänker äventyra min bästa väns förtroende, för att må bra. O när jag väl skär mig, så gör jag det ofta o regelbundet. Där kan jag inte hamna igen.

Men ibland behöver man falla, för att kunna ta sig upp igen. Varför kan ingen förstå det?
Jag öppnar upp vinflaskan, tar lite lugnande och domnar bort i soffan. Utan glas skärvor.
- För idag.

Äkta päls

Få ord räcker.
Äkta päls, mord.

Det finns få saker jag känner så starkt för, som jag känner för äkta päls bärare.
Idag hos min svägerska så ringde det på dörren. Jag öppnade o där stod Ellisa. Någon vän till henne typ. Det första jag gör är o skriker "Är den där äkta?!"
- Ja. det är *något märkte*

Jag bara höjde på ögonbrynet, vände ryggen till o gick iväg. Detta i respekt till min svägerska, det var hennes hem. inte mitt. Men fan så arg jag blev. Jag började seriöst skaka av ren ilska. Jag hatar människor som bär äkta. Fucking hjärtlösa idioter.

Jag vill bara trycka upp en video på hur djur flås levande, rakt upp i ansiktet på dom. "SE! Titta då!"
Så jävla fucking tröga människor ska va.

O jag är jag. Jag har mina egna mini föreläsningar till alla jag känner, om hur utdöende det mesta numera är. Att dom i regnskogen har hittat 20 cancer dödande medel , som botar bl.a hjärntumörer är ett hett samtalsämne för mig. Folk måste förstå vad regnskogen är bra för! Det handlar inte om nya skalbaggar. Det är allvar!

O dagens föreläsning handlade om tigrarna.
Jag - Det finns 15, FEMTON, vita tigrar kvar. Femton, sen är dom döda. Utdöda. Dead and gone. Inse. Hjälp. Gör något.

Min storebror - Alltså när ska du fatta? Alla pengar du skickar, o allt detta. Det är lögn. Pengarna går till vapen. Du är så trög.

Alltså, nej. Helt ärligt. Nej!
När jag o min bror börjar tjafsa. Det går hett till. O jag blev minst lika arg denna gång. Jag är så jävla trött på trångsynta människor!

. Med föreläsning så menar jag mer att jag hoppar in mitt i en mening o ger random fakta. Skänk pengar!
Det är sällan uppskattat.

Fasta

Fasta i tre dagar.
Reglerna är enkla!

Endast drickbara intag.
Jag måste göra något drastiskt för att förminska magsäcken.

Fan vad jag skäms just nu. Som jag ser ut just nu.. Fyfan. Jag borde låsas in.

Fetto

Det var meningen att jag skulle fasta. men det gick rätt åt helvete. Det mesta gör det just nu tycker jag. Jag vet inte. Jag hade en psykolog tid. Denna psykolog psykade mig. jag vet inte vad hon gjorde. För om jag minns det rätt så pratade vi knappt.

Det är som det brukar vara hos psykologer. Man säger inget. O dom analyserar det och sätter en diagnos på en. Det jobbiga är att jag måste dit varje vecka nu. Min läkare vill att jag går det. För att lösa alla mina problem. Min skräck. Men hur ska en psykolog lösa mina mardrömmar? När det är relaterat till min intensiv tid?

Jag vet inte. Men mitt självhat växer. I två dagar nu har jag gått o ständigt tänkt på att skära mig. Spy upp maten. Sova bort dagen och bara hata. Hata allt o alla. Hålla alla på avstånd.

Om allt det har och göra med min cellförändring, vet jag inte.
Men något har rubbat mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.

Imorgon kör jag på fasta.
Jag måste gå ner. Jag kan fan inte fortsätta vara ett fetto.

Skinny

mirror, mirror on the wall
ruthless to your victim
suiting you becomes my love
tied to my reflection
hunger takes a hold of me
making my decisions
glossy fashion magazines will feed my new addiction

skinny
all these voices singing
skinny
all my monsters singing
skinny
got to fit that new bikini

skinny
all the world is singing
skinny
all them girls are swinging
got to fit that new bikini

hiding in my baggy jeans
No one knows my secret
Hiding from the eyes that see
I have been defeated
mirror, mirror on mywall
ruthless to your victim
Suiting you is all i know
A slave to my reflection

skinny
all these voices singing
skinny
all my monsters singing
skinny
got to fit that new bikini

skinny
all the world is singing
skinny
all them girls are swinging
got to fit that new bikini

Fasta

Jag har varit uppe sen kl sju. Jag har jobbat hela dagen, och slutar om ca 15 minuter. Nice!

Trots att jag sitter sådär 20 meter ifrån maxi's ingång så har jag inte hetsat idag.

Jag gick in där innan jag började. Köpte två redbull sugerfree och en stor cola zero till mig o kollegan.

Han erbjud en pirog till lunchen. Men två glas cola mättade mig. Sen klarade jag mig med bara redbullen till. Jag är något grymt sugen på en sallad, men jag låter bli då jag varken är hungrig eller rik!

Nu kvarstår en bussresa på 75minuter.. Hoppas att jag inte hinner bli hungrig där..

Nej nu måste jag stänga ner allt.

Btw, jag insåg precis hur jobbigt det är att läsa min blogg i mobilen. Jag ska ändra designen. (:

Every second is a life time

Hej jag heter Therese.
Jag är 23 år gammal o  har gått igenom en transplantation.
Och idag tog dom bort min första cancer familj. I min livmoder.

Hejja livet!

- Att jag inte är ett dugg självmords benägen just nu, beror endast på att tjejerna precis gick härifrån efter en tjejkväll. Och lite på dom där lugnande tabletterna, i kombination med tramadol och en halv liter Rosé.

Alltså. Nej.

First

Perfekt väder för min absolut första arbetsdag, ever.

Det blev lite spontant. Bror bad mig hjälpa honom lägga ut en annons på arbetsförmedlingen. Han söker anställda till sina butiker. O mina bröder har haft egna företag i många år. Dom har erbjudit jobb men det har aldrig lockat.

Men igår kom det bara ur mig, "jag då? Jag hade kunnat sköta ena butiken".

- " Seriöst? Det hade varit perfekt!", fick jag till svar.
Jag vände mig om till Heidi, "visst kan jag? Jag är redo".

- Helt klart. Du kan göra detta.

Nu är jag inte säker på om jag ens stannar där länge. Försäljarjobb och magsår. Ingen bra kombination.

Men skit i det. Jag har vågat ta detta steg nu. Mitt första jobb. Ett steg närmre verkligheten och ett normalt liv.

Here we go!
På tom mage. Såklart (;

1

Min dag började inte alls bra.
Jag vaknade av att telefonen ringde. - Privat nummer.
Sjukhus, så klart. Vad annars?

Och för första gången på över ett år så lät jag det bara ringa. O ringa, o ringa o ringa. Jag orkade inte. Jag orkar inte mer. Jag vill inte höra mer. Allt är alltid fel. Det är alltid något. Det är verkligen aldrig lugnt.

I tisdags var jag i lund. Läkarsamtal. "Tess, jag vill att du träffar psykologen oftare".
Nej tack.
"Jo tack, det ska du."

Jaja, vad har jag o säga till om numera.
Heidi mötte mig på sjukhuset. Vi skulle ha en heldag i lund! Det hade jag längtat till.
Vi hoppar på stadsbussen o telefonen ringer.

Sjukhussamtal. Men detta var jag inte alls beredd på. Psykologer, kuratorer, läkare, sköterskor, avdelnings ansvariga och sekreterare ringer mig. Men inte denna gång. Detta var helt plötsligt något annat. Dom har aldrig ringt mig förut. O det var ju bara vanlig rutin grej. Varför skulle det vara något fel där nu? Jag fattades inte det. Jag behövde inte detta. Jag vet inte ens om jag klarar detta.

Jag la på, sa det till Heidi. Ringde mamma och Sanne.
Jag grät när jag sa det, jag var rädd. Jag är rädd. Men sen dess har jag inte tänkt på det. jag har inte tänkt bearbeta detta.

Hon sa att det skulle ta några veckor innan jag skulle kallas in. Jag hade då några veckors tid till att smälta detta. Självklart inte. Kallelsen kom idag. På onsdag ska jag dit.

Men det ska fixas. Det ska bort. Självklart. Det kommer självklart bli bra.
Det är klart det blir bra.

det blir bra.

Svullo

Fettot väger numera 43,2.

Pang! Dom!
- Död.

....

Allt du försakat, hur du nu levde, 
i världar av smärta, i rum utan ljus. 
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera 
av kärlek du missat, i rädsla för svek. 

Belle

I swear, life is´nt anything like they promised me that it would be.

Jag lyckades fasta idag!  Jag skippade t.o.m soppan. man har sådana dagar ibland, o ibland inte.

Men just idag var en bra dag. Jag har bara druckit två pepsimax. Det är allt.

O bästis var världens sötaste o köpte ett paket grönsaks sopps rötter. En färdig blandning. Perfekt!

Fast i morgon ska vi till Lund. Sjukhusbesök. Men sen tänkte jag o Heidi ha en heldag tillsammans. Bara gå runt på stan, runt om stan. Med en kopp te. Mysigt <3

Mirror on the wall..

Idiot

Jag överlevde min ensamma natt. Ingen bröt sig in. O ingen dödade mig. Jag vaknade dock någon gång efter tre tiden o hade panik. Jag blev skrämd. En killkompis förstår verkligen inte vad "låt bli" betyder. han är 34 år gammal men fan vad barnlig han är! Han ställde sig o bankade på balkongdörren, för att säga hej.

Va fan!? Jah har sagt åt honom flera ggr. "Gör det inte, jag blir skit rädd." Bästis har sagt till honom på sarpen när han gjorde det igen. O sist så fick jag spel o skällde ut honom. Han har lovat att låta bli.

Så, där är jag. Ensam hemma. Har somnat. Lagoooom drogad. (döm mig).
När det, för yrvakna mig låter som att ytterdörren slås in. Jag ligger kvar. Helt still. Håller andan o bara sirrar upp i taket. Jag vågade inte röra mig. Jag vågade inte ens andas. O vad händer med mig när jag håller andan?

Jag får panik. jag andas in, andas ut, andas ut, andas ut, andas ut, Tar ett djupt in, andas ut, andas ut, andas ut..

O jag visste inte vad jag skulle göra! Där är ingen som kunde lugna ner mig heller. Annars har jag alltid råkat ha någon nära mig. Eller på sjukhus. Men då är det bara ett knappt tryck sen är dom där. Men nu var jag helt ensam, rädd o panikslagen.

Skickar till honom, "Var det du eller?" - ja, fastän jag lovat att låta bli. Förlåt.

Idiot! Idiiiot! Jag har sagt det till bästis att nästa gång så kommer jag ha en spann med vatten redo vid balkongen. Han ska fan få lära sig o fatta.

Ni fattar inte hur rädd jag var. Jag var först rädd för att någon skulle döda mig, till att jag nästan tog död på mig själv. Jag tror nog att jag till slut svimmade o somna om. För jag minns att jag inte fick luft och att allt blev suddigt. Eller så var jag hög. Men det var inte normalt.

Bästis sa att jag kanske skulle lära mig att sova själv. För att sluta vara rädd.
Så nu provar jag det. Lillebror är på väg för att hämta upp hunden, för att jag ska iväg kl sju i morgon.

- Inatt, är jag ensam igen.
Men jag kan inte droga ner mig. Så vi kör på.

Du har varit en riktig ängel på senaste.
Du räddade mig när min ekonomi krasha.
<3 Bästis

- .

Nu kom ångesten.  Bästis kommer inte hem ):
Tågen strular. Jag tycker så jävla synd om henne. O hon ska vara på jobbet imorgon klockan tio med.

Men nu sitter jag ensam här. I mörkret. Utan hunden ens.
Helt ensam. Jag ska sova ensam. Vara här helt själv.

Jag är seriöst skit rädd. Det är så att jag funderar på att gå hem till mamma. Men det vågar jag inte heller. Jag vågar inte gå ut ensam. Det är mörkt. Väldigt mörkt. O där går människor. Människor jag inte känner. O här är ljud. Fåglarna kvittrar? Alltså, människor kan bryta sig in i lägenheter. Det kan dom. O göra mig illa. Kanske t.o.m döda mig. Så jag dör. O är död. Borta. Puff, försvunnen. Jag bor på första våningen. O har totalt 4 inbrottsmöjligheter, bortsätt från dörren.

Vart gömmer jag mig om dom kommer? Toan? Jag tror det? Eller.. Under datorbordet? Där letar dom kanske inte?

Jag tänker sova med lampor tända.
Fan, jag borde skaffa en liten lampa till köket.

Min bärbara dator är hos mamma. Så jag kan inte sova till musik.
Jag får helt enkelt ta en lugnande, två sömntabletter o en tramadol.
Det brukar lugna mig. Jo. Ja.

Jag mår illa.

Människan är den svagaste rasen.

Tårta!

Jag lyckades fasta. Trots en heldag hos mamma och med min brorsbarn. Jag gjorde mat till fem vuxna, två barn och en hund utan att smaka. O andra sidan så var det en rätt jag nu har gjort sen jag var femton. O de receptet är taget ur vårt cafe. Precis som alltid gick det hem. T.o.m min väldigt, väääldigt kräsna hund gillade det.

Nu pratar jag om en hund som inte äter all kyckling, bara kycklingfilé.  Korv? Hur är det tillagat? Hon äter varken lam eller får, hur det än tillagas. Hon äter bara en sorts torrfoder. Och om jag försöker tvinga henne till annat. 3 dagars svält. För henne är det no big deal.

Vissa perioder väger hon ynka 1,5 kilo. Häften till minimun. Så jag har slutat lyssna på veterinären o ger henne bara det hon gillar. Jag vill inte ta död på min envisa lilla hårboll.

Anyway! Vi ska till Helsingborg i morgon. Mina föräldrar ska besöka min syster. Hon är sjuk så jag är portad. Så istället tänkte mamma o pappa droppa av mig på Väla, där jag ska hitta kläder till min brorsbarn. Ensam. Jäj.. Om man bara hade vågat ringa Sam. Haha. I wish!

Sen ska vi äta ute. jippi. Hundra ögon på en när man äter. skit. jag funderar på att seriöst droga ner mig själv istället. Sen när dom hämtar upp mig på väla så säger jag bara att jag blev jätte hungrig o inte kunde hålla mig. Sen äta minimalt när vi är ute. Det kan fungera.

Sen efter middagen ska vi till min äldsta bror o hälsa på dom. Jag ser fram emot det! Verkligen jätte mycket! Och på söndag ska vi fira min brorsdotter!

Två tårtor, som jag ska göra. En vanlig, med jordgubbar,hallon o bilar. Hon älskar Ahlgren´s bilar. O hela tårtan i rosa! Den andra är maräng, hallon och ananas. O laktosfritt grädde. Min bror har en fix ide om att laktosfritt grädde smakar konstigt. O självklart skulle han äta av den rosa. Så den får inte vara laktosfri.

Så på söndag kommer jag sitta o svulla en maräng o grädd tårta! Tänk på det vid 14 tiden på söndag. "Hahaha o Tess äter sig 5 kilo större JUST NU!"

Om jag ska fasta i två dagar efter det? O kanske laxa? Bara klar soppa som gäller? Om jag ska!
U´ll see.

Kommentar

Just det. Jag måste passa på och tacka för den anonyma kommentaren om hur man ska fixa elementet. Tack för din hjälp, men nästa gång gör jag vad vi alltid gjort hos mamma. Vi ringer bara killen som fixar sånt. Vem det nu är.

Mysdag, fasta

Kort: Jag ska snart hämta upp min brorsdotter på en shoppingrunda for her. Denna lilla prinsessa fyller nämligen sex år på tisdag! Mitt lilla hjärta. Senast igår trillade jag in i barnen album o såg bilder på henne. I magen på sin mamma, på hennes mammas mage, nyfödd och när hon bara är ett dygn gammal. Ett, två, tre, fyra o fem års kalas fotot..

Shit, tiden springer förbi mig. Jag vet inte om jag någonsin har haft så mycket ångest som jag har just nu. Det känns som att hela världen snurrar på, år efter år efter år.. Men jag står still. O inte ens på ruta noll. Utan på minus. Det är sinnesjukt hur ledsen jag blir på det.

Jag småstädade här. Hittade in smycken låda. Jag brukade ju göra egna armband. Där hittade jag mitt andra ProAna armband. O det gröna - Fasta. Asbra! Satte på det o sa till Heidi "Då blir det fasta idag ".

Nej! Göra vid mig var det.

Översvämning

Jag -"det är alltid så kallt i min hall. Går


o känner på elementet. "jaha, den fungerar ju inte."

Heidi-"men jo men vänta. Man ska vrida på den där. Så pyser det lite o så kommer det några droppar vatten"

Tre sekunder senare. "Heidi! Hämta papper det droppar fort!"

Fem sekunder senare "Omg! Heidi! Hjälp! Ta skorna! Helvete! Jag får inte luft! Jag blir blöt! Heidi gör något!"

Den man skulle vrida på sköts ut o det forsade ut vatten!

20 sekunders lugn o puff!

"Fuck! Fuck Fuck!! Va fa...n! Heidi jag får inte luft! Var fan är pluppen! Shit!! Heidi!"

Heidi-"släpp din hand jag tar över. Tryck i o skruva in proppen.."

Jag-"Med denna vattenkraft?!" det skjuter rakt på min mage!

Efter 30 sekunder lyckades jag. Ser efter skador. Väggarna , spegeln, jackorna, skorna , väskorna, tröjorna, allt jag hade på mig, högtalare och iMac lådan..

Det värsta? Översvämningen. Kol svart vatten. Som vi sen fick tvätta upp med en trasa. 8 lite i sen första tömningen. Och 3liter i den andra.. Fyra grejer drunknade ink mig.

Shit ! Jag byter om, dygnsur. Sen går vi o sätter oss vid datorn o frågar vänner om tips o hjälp.

Jag skulle in i köket. -"heidi! Det droppar! Heidi-"du skojar! Vi måste vrida på den".

Vi vågar inte! O vilket håll var det?!

Efter mkt velande fram o tillbaka. Så går jag fram. Ok. Fan. Vilket håll var det?!

3 sekunder senare. Hoppas att det håller..

Det tog oss 40 minuter att torka upp det.

O jag är fortfarande chockad.

Man kan tydligen inte tvinga sig själv till att blogga.
Det står helt still i mitt huvud. jag återkommer.

Jag blev utskriven!
O inskriven igen en o en halv dag senare. Jag orkar inte.

Vikt: 42,3

Kiosk kaos

Jag sitter nu i vänthallen för taxin. Jag gick inom kiosken här. Det är snarare ett minicafe/present butik och godisaffär. Allt på mindre än 40 kvadrat. Ironiskt nog så har dom mest chocklad. Där är fler chocklad sorter än vad där är dricka..

Jag var hungrig så jag gick motvilligt in där för att hitta något litet att äta. 20 minuter hade gått o det enda jag hade kommit fram till var att jag är ätstörd. Jag bara stod där o stirrade rakt ut på allt folk.

Människor kom in, bara tog vad dom ville ha o köpte det. Bara sådär. Utan att tveka. Utan att vända på saken en endaste gång. Vet dom inte om hur mycket chokladen innehåller? Förstår dom inte att även om det står "färre kalorier" så är det inte tillräckligt få?

Varför kan dom ta en bit godis bara sådär? O jag kan inte ens ta en tugga av en endaste måltid utan att må dåligt o bara vilja dö?

Vad gör dom så mycket bättre än mig? Så mycket starkare? Dom ser lyckliga ut med den där chokladbiten upptryckt i käften. Jag känner mig fet om så bara håller i bit. Saker som är självklara i andras måltider, är total förbjudna i mina.

Jag något fruktansvärt ledsen över denna orättvisa. Just i denna sekund så önskar jag att jag inte var mig själv. Jag önskar att jag, om så för bara en kvart kunde unna mig precis vad som helst utan att hata mig själv efteråt..

20 minuter efter att bara beundra och betrakta så valde jag ett paket juice som låg i kylen. Jag har aldrig sett drickan förut, så jag hade annars aldrig köpt de. Men det var Hello Kitty. Denna söta lilla över reklamerade katt gör mig glad. O jag varken hur eller varför. Men den gör det.

Jag har vänd på paketet närmre 20 ggr nu. Där finns ingen innehållsförteckning. Så jag vet inte hur mycket den innehåller, o kan därmed inte dricka det. Men den kommer vara fin i kylskåpet..

Going home

Jag är snart på väg hem! Äntligen! Kl fyra kopplas den sista antibiotika droppet bort o jag hoppar in i en taxi hem <3

Vi fick kompromissa. Jag måste ha antibiotikan till på fredag. 3 ggr per dag. Men med tanke på att Sanne kommer ner från Borås ikväll så måste jag vara hemma! O bästis flyttade in hos mig förra veckan, o jag har inte ens hunnit vara där med henne :s

Så skit i att sköterskorna kommer. Jag får försöka anpassa mig. Det enda som oroar mig är imorgon. Dom kommer kl nio. På morgonen. O jag o tjejerna har bestämt en road trip. En galen trip som startar kl 4.00. O vi är nog tillbaka till nio. Det måste vi göra iofs, för bästis börjar jobba kl elva.

Annars kommer sköterskorna 9,17 och 01. Stackars tjejerna som ska behöva bli väckta.. Men jag tror dom har överseende med det. dom är så bäst ibland..

Jag berättar mer lite senare. Dom kommer in med det sista droppet strax.

För en timme sen bröt jag tystnaden. Genom att börja storböla. Det har varit en sjukt jobbig dag. Jag blev väckt för att få antibiotikan kl sex. Väckt igen vid sju för att dom skulle kolla blodtrycket o allt de där. Väckt kl åtta. Dags att gå upp.

Men jag har inte sovit något! Jag intensivt en enda hel att sen jag kom in här! Alltså i 13 dagar! Blodprover dagligen. O dom misslyckas hela jävla tiden!

O dom sticker mig varje morgon kl åtta. För att kolla mina avstönings tabletters nivå, o nu sen dom la in den sista antibiotikan så måste dom sticka mig o ta prover innan, o efter. O varje gång! O varje gång måste dom sticka mig på nytt, för man kan inte ta det från samma nål.

O var tredje dag så tar dom odlingsprover. Det är fyra rör. O dom måste också tas från två olika stick. För att dom ska vara säkra.

Idag var en sån dag, den tredje. Så imorse stack dom mig en gång. Sen vid lunchen var det dags för antibiotika så dom stack mig, fyra ggr för att dom misslyckades med två försök.

Sen efter allt detta. Inser dom, oj, Tess har haft sin nål otrevlig dagar nu. Den måste bytas! Då gör dom det. Trots att den jag hade fungerade bra

O nu efter middagen skulle dom ta odlingar. Mina armar är köttade. Jag har färre blåmärken när jag skär mig!

O skulle hon ta odlingar. Jag sa nej, det räcker. Det är typ första gången jag går emot dom. Annars är jag rätt lätt att göra med. Jag tar det för vad det är. Men denna gång ville jag emla. Jag har seriöst en massa blåmärken. O bubblor, förhårdnader vid mina ådror. O jag har seriöst grymt ont i vänster armveck. Jag har så ont att jag fick smärtstillande för just det.

Men hon sa att vi måste ta proverna. O eftersom jag inte längre äger min kropp så bestämde jag mig imorse för att sluta prata med dom. Sluta svara. Säger dom räck mig handen så fick dom den. Varsegoda. Gjorde det ont Tess? Inget svar.

Va fan tror dom när jag annars gråter o ber som låta bli?!

Så vad gjorde hon nu. Efter tre misslyckanden säger hon, "jag tänker sticka dig iarmvecket, jag vet att det gör jätte ont men jag måste, okej?"

Vadå ok? Jag har inget val. Så fråga inte om det är okej. Men jag svarade inte. Jag bara stirrade bort.

O om det gjorde ont? Jag började storböla o avbröts av att spy ner mig själv.

"oj förlåt, vad konstigt. Det var stenhårt! Det var inte meningen att det skulle göra så ont."

Jag har fortfarande inte prata med dom. Jag villinte. Jag tänker inte prata med folk som inte lyssnar.

Nu ska jag sluta böla otalig ut härifrån i en liten stund. Skiter i va fan dom tycker om det nu.

Morgon

Snart kommer frukosten in. Ett glas laktosfri mjölk och ett glas nyponsoppa. Sköterskorna är inte så glada över mina intag men dom tror att det fortfarande beror på antibiotikan. Som jag sagt här så många ggr tidigare så reagerar jag alltid så i början. Jag tappar matlusten helt. O så spyr jag upp allt.

Men tro mig, min matlust är tillbaka. Jag vill äta så himla mycket! Två veckor på sjukhus brukar ge mig 100 hets tips. Men jag vill inte , det slutar alltid med att jag kräker upp det o jag vill inte vara bulimiker mer! Jag hatar bulimi!

O nu rullas brickan in! (:
Idag mår jag lite bättre. Jag kunde gå på toan själv två gånger inatt. Så idag ska jag duscha. En sköterska måste vara med, men vad ska jag göra åt det lixom.

Äckligt nog så har jag inte duschat på två veckor.. Kroppen har vi svampat (svampbad) men inte håret. Fy vad liten o värdelös jag kommer få känna mig som ska ha hjälp o tvätta mig ): så himla pinsamt.

Hets

Jag ett fruktansvärt hetsug! Jag klättrar snart på väggarna. Socker socker socker!!

Snickers! Pepsimax! Bilar! Fan! Och det närmaste hets stället är nio våningar ner. Akutens automat.

Fan fan fan nej!
Bästis kom o rädda mig!

I miss you

Words don't ever seem to come out right
But I still mean them, why is that?
It hurts my pride to tell you how I feel
But I still need to, why is that?

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
I said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

It don't matter who you are
It's so simple, a feeling
But it's everything
No matter who you love
It is so simple, a feeling
But it's everything

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
I said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

Sick..

Jag mår seriöst skitdåligt. Dom har nu först i en vecka gett mig en antibiotika som inte har hjälpt, sen bytte dom till starkare. O då började mina blodvärden bli bättre. Tills nu! "det vände" Nu räcker inte bara dom två sorters antibiotika jag får. Jag ska ha en till! Denna ska jag ha tre ggr per dag.

Så nu får jag dropp på morgonen. En påse saltlösning(?) sånna alla får när man åker in. O en påse antibiotika. Sen kommer mina dagliga 16 morgontabletter.

Sen vid två tiden kommer nästa antibiotika.

Och sen mot kvällen ska jag ha en ny påse saltlösning, två påsar med olika antibiotika och mina dagliga 10 kvällstabletter.

Jag är kopplad till skiter hela nätterna. Ni vet säkert själva hur svårt det att sova med nål på insidan av handleden. För mig är det just nu omöjligt.

Smärtstillande får jag i tre olika former fördelade till var annan timme. En bland dom är rent morfin ( 2,5 g ) insprutat i armen.

Jag är pumpad med skit tjugofyrasju o fick precis veta att jag troligen inte släpps ut på måndag trots allt.

Om jag inte är härifrån på onsdag morgon så tar jag mig härifrån. Ifrån allt! Min äckliga fula kropp, mina så kallade vänner, min sjukdom o hela mitt fucking värdelösa liv!

Nånstans måste väl vara nog?!

O nu hörde en "vän" av sig. Hon är inte min vän. Hon kom bara med i ett paket. Paketet älskar jag men inte personen i fråga. O jag är inte trög! Jag vet varför hon hör av sig nu. Hon vill ha någonting. U'll see.

Jag är trött på det! Trött på falskheten!

Om någon som inte har varit min vän under de senaste månaderna kommer o ber mig om något så kommer dom fan få höra vad jag tycker också!

Alla kan bara dra åt helvete!

Frukost

Iförr igår hade jag någon bland mitt livs värsta nätter.

Men det berättar jag om
När det slutar göra ont när jag skriver här.

Dagens intag idag, än så länge. Ett litet glas med nyponsoppa. Blandat med lite vatten.

Senast kända vikt : 44,2 kilo. O förstoppad sen 6 dagar tidigare. Jag hoppas verkligen att det inte riktigt stämmer. Jag vill väga 43 kil, som Max!

Lunginflammation

Vad annars? O vätska i lungan. Igen..

Det känns iaf skönt att dom har hittat något. Jag började faktiskt undra om jag inte var paranoid ):

En veckas antibiotika o jag har fortfarande feber..

Jag kan åtminstone glädja mig åt att jag har gått ner lite.. Mina ben ser så långs ut då! (:

Sjukhusmat

Detta är vad som står på pappret på min bricka.

Portion , liten.
Normal kost - gris

Tess
Csk Rum/plats 14

LF - laktosfritt

Men seriöst vad fan är detta för något? Det ser ut (o luktar som) stekt lök och morötter. stekt I jätte mkt fett..

Jag har inte kunnat äta något sen i måndags. Jag har bara kunnat dricka. Fram tills imorse. Då åt jag 3 vindruvor.

Till middag åt jag en ananas bit. Och detta skippar jag o dricker upp mitt glas med mjölk.

O hur jag mår? Dom drog ut katetern imorse o jag kunde gå dessa 3 meter fram till toan själv! Att dom fick hjälpa mig tillbaka är en helt annan sak.

Senast kända vikt 43,8 kilo fet.

Inne igen

Nej jag skojar inte. Jag åkte in imorse. Feber, smärta och illamående..

):

wwf

Jag vill inte pressa någon till något. Min passion är min. Alla andra delar inte min passion och även om dom gör det så har alla inte råd. Men idag vill jag dela med mig av vad som är viktigt för mig.

Jag skänker pengar till olika ställen varje månad. Wwf, hjärt o lungfonden, rädda barnen och min stora dag är några favoriter. Men häromdagen satt jag o bästis o pratade om det där bank kortet. Rosa bandet, den har varit på reklamen mycket. Det lät som en smart idee.

Så jag gick in för att kolla. Men då var det ett sånt bank kort där man måste ha kredit. Alltså. Kreditbelopp. O det vill jag inte. Sån kontroll har jag inte över mig själv. Så jag gick in på swedbanks hemsida och kollade om jag hittade något liknande.

Det fanns inte. Jag hittade dock detta Swedbank kortet . Hur bra vore inte det om alla skaffade en sån? Hade jag hittat ett kort där man skänker till svältande barn eller sjukdommar så hade jag faktiskt valt det. Men nu fanns inte det.


Man blir ingen bättre människa om man inte gör något. Man måste börja nånstans.

Så jag o bästis sprang in till banken i torsdags och fixade det kortet till mig. Och den borde ha kommit på tisdag. Det ser jag faktiskt fram emot! Det känns som att jag gör någon nytta nu. Det känns så jävla bra!

Om någon känner att den har råd med att göra samma sak, snälla gör det. Vi behövs. Det är så många djur som är utrotningshotade nu. Vi har te.x bara 15 vita tigrar kvar. Femton. Det är inte okej..

Eller om ni vill, så kanske ni vill skänka en viss summa bara? Wwf . Vi behövs.

Mirror on the wall, here we are again
Through my rise and fall
You’ve been my only friend
You told me that they can understand the man I am
So why are we here talkin’ to each other again

Jag mår inte bra. Jag har en konstig smärta i bröstkorgen. Men det är inte ångest. Det är något annat. Jag får hålla koll på tempen. Smärtan påminner rätt mycket om när jag senast hade lunginflamation. O jag missade att ta blodproverna i torsdags. Så duktig som jag är nuförtiden..

Dagen instag: Ett litet juice paket, 3 köttbullar med sås, och en halv pannkaka till kvällsmat.

Pannkakorna är gjorda på bara äggvitor och vatten istället för mjölk. Dom var minst lika goda som "vanliga".

Nu tänker jag fortsätta leta efter det perfekta Iphone skalet. Jag har hittat några som verkar kul. Annrolunda. Det är aldrig kul när andra har likadan. 

Fallin down

Sometimes i don't wanna wake up alone
But sometimes i wanna wake up and be on my own
Sometimes i don't want to walk by and smile
But at the same time i don't wanna let people down
Can you imagine, weight of a world
Placed on your shoulders, trapt in this world
And no one can reach you, ooo
So no one can help you, now

Its gettin' heavy i think im bout' ready to breakdown
Im standin' up, but im fallin' down
Time keeps on tickin' i wish there was a way to slow it down
Some one pick me up, cause im fallin' down
fallin' down, down, down, down
fallin' down, down, down, down

Why is it so easy for you to blame
Im only human were all the same.

Så fort jag får lite ro, så svarar jag på alla era kommentarer. 

Puss

Ny design

Jag tröttnade rätt fort där :/
Detta gjorde jag på några minuter. Fixar mer nån annan dag. Nu ska jag sova. 
Godnatt!


Detta har inte blivit sagt av mig, men det är så himla rätt.

We are Very Good Lawyers for Our Own Mistakes...!!! AND ~ Very Good Judges for Others Mistakes.

What a day..

Till det de flesta bara vill veta: Dagens intag var bara en räksallad med ett glas vatten. Men min mage mår inte bra. Så jag fick gå ifrån bordet 2 ggr och gå på toa. Jag kan ju säga att DET roade tre andra tjejer. Dom tänkte nog mest "bulimi" och inte Laktos! Men what ever, dom hörde väl halva vårt snack, som självklart, som vanligt var ProAna snack. Haha av någon anledning så är det alltid samtalsämnet när jag o bästis äter ensamma.

Vad ska jag säga om idag? Jag hade fastat hela dagen. Sen igår kväll faktiskt. En topp te till Grey´s anatomy med bästis i soffan brevid mig. Gud vad jag saknar dom enkla roliga dagarna med bästis. 

Men fastan var ofrivillig. Jag skulle nämligen till sjukhuset idag, för att kolla magen. ): Fasta 4 timmar innan. O tiden hos läkaren? Klockan ett. O vi satt uppe till minst kl ett igår. Så jag behövde sova. Jag gick upp vid åtta och tog medicinerna o försökte somna om. Men det gick inte så bra. 20 tabletter på tom mage? Iaf fyra av dom innehåller laktos.. Jag måste ta dom i vilket fall som helst. Magsmärtor och daglig laxering eller bortstötning av mina organ? Ja. Har man något val?

Jag kan komma undan smärtorna om jag äter frukost. En ordentlig frukost. Men jag kan också bli fet. Ordentligt med fet. Och idag kände jag mig smal och fin. Det är så man ska känna. (:

Anyways. Testet gick som förväntat. Jag spydde hela tiden medans slangen var i magen,  på väg nere och magen krampade. Så dom sköt in mer morfin. Sen helt plötsligt låg jag i uppvakningen o bästis intill mig! Alla sjukhusdagar blir sjukt nog roligare och enklare med henne. Det borde alltid vara så. Eller så kanske jag borde skaffa mig en man. Fast.. Jag har ju hittat min man. Jag väntar bara på att han ska inse det och dumpa sin flickvän. För jag tänker faktiskt inte göra något för att gå emellan. Det är rent av elakt. Han är någon annans hela värld, jag kan inte bara sno det. Men om han själv sen ser en värld med mig, så är det helt klart en annan sak.

Just det. Provresultatet? Magsår o magkatarr.  What a chock! ... 

Bara för att jag är ett stort Apple fan. Så vill jag presentera den första Apple datorn ever! *Proud*

Efterlysning

Detta har inget med min ProAna värld och göra, men jag måste fråga om någon vet var man kan få tag på denna Bh? Gammalt foto men ändå. Kanske något liknande?

Puss!

Jag ligger hemma i min säng. I min lägenhet. Bästis är också här.. Vi har haft en lugn kväll framför tv´n. Så himla mysigt! <3

Min frukost

97 månader senare..

Jag minns inte när jag senast hade en dröm. Eller om jag någonsin har haft en. Missuppfatta mig inte. Förutom min sjukdom så har jag varit så himla lyckligt lottad. Där finns tusen saker jag kan säga som gör mig lyckligt lottad. Men sen när jag ser på helheten, min sjukdom o allt jag har förlorat pga den. Så känner jag inte mig lika lyckligt lottad.

Vi alla fick frågan, "Var tror du att du är om 10 år?"
Alla bubblade av svar. Jag visste inte då heller vad jag skulle bli.

Men sen den dagen, 18 september 2003, så tänkte jag alltid om. Vart jag skulle vara om 10 år? Bregravd och bortglömd. Det var verkligen tänkte. Vad skulle jag annars tro? När sveriges, JA sveriges duktigaste hjärtläkare sa åt mig, gång på gång "Jag är ledsen, det finns inget vi kan göra mer än att försöka sakta ner det. Din sjukdom har tyvärr bara en dödlig utgång."

Medans mina vänner var iväg på en skol utflyckt. O detta minns jag så väl. För jag hade längtat efter det dagen hela högstadie tiden. ( Jag är en riktig nörd. Historia, biologi och kemi, alltså? Bäst!) Men jag kunde inte åka med. Jag var tvungen att möta upp en advokat med mina föräldrar, kurator och läkare. Jag skulle skriva ner allt runt min död. Vart ville jag bli begravd? Hur? Vad ska hände av allt mitt? Vad var mina sista önskningar?

Jag hade bara en önskan. "Kan jag fortsätta med gymnastiken o dansen?" Nej.
Ett klart o kallt, Nej.

Från o med då, så var varje månad a blessing. Mitt hjärta drogs till idrotten, min hjärna drogs till utbildningen, mitt barnsinne drogs till skolan o mina klasskamrater. Men min kropps drogs bara ner. Mina hopp o önskningar dog. En efter en. Tills jag till slut inte hade något kvar. Min passion för allt var borta, mitt barnsinne var begravt och min självkänsla? Hela min personlighet var borta.

Men nu har jag fått en andra chans? Jag har "fixats" fysiskt och blivit utslängd ut till verkligheten. Där jag aldrig tidigare har varit. Denna gång, osäker som aldrig förr. Hur ska jag klara detta? Hur ska jag kunna börja om? Vart börjar jag? Hur ska jag göra allt det där jag så många gånger fick höra att jag aldrig skulle kunna?

Vart ska jag finna styrkan?

Teeeesss!

"Tess, jag har hört.... Det kan du också göra!"
"Tess, har du gjort de där?"
"Tess, jag har hört att den o den gjorde det, och det hjälpte"
"Tess, varför gör du inte det?"
"Tess, jag tycker..."
"TESS TESSS TESS!!!

Jag idag- Mamma jag har fixat det där. (sjukhus sak).
Mamma- mm Va bra. Varför gjorde du inte så o så också. Varför fixade du inte sådär med? Varför har du inte fixat det andra? VARFÖR VARFÖR VARFÖR?

JAG BLIR FUCKING VANSINNIG!
Man kan fan aldrig få ett "Bra gjort Tess" Utan att få.. Meeeen.

Jag vet inte ens hur jag känner just nu. Arg? ledsen? Irriterad? Nej.
- nedslagen av min värdelöshet.

Going insane

Förra helgen. Hela akuten resan. Jag tänkte bara "here we go again." Och grät. Jag tror nog att jag smällde i botten denna gång. Jag funderade på att skippa medicinen. Jag funderade på att överdosera andra. Jag funderade på att springa ut på gatan och bara slänga mig från kullen o rakt ner i den trafikerade gatan. Jag funderade på att krossa rutan och skära mig. Jag funderade t.o.m på att leta upp sjukhuspoolen o dränka mig.

Men morgon efter min breakdown kom bästis. O sen kom mamma o pappa. Bror hans fru o lilla E. Mitt hjärta! När dom kom in i rummet så tjaffsade bror o hans fru "Ta honom han har gnällt hela vägen". När han väl såg mig så storlog han. Han sprang till min säng, lyftes upp o började busa med mig!

Sen vet jag seriöst inte vad som hände. Jag grät hela den natten, med ett leende på läpparna. Jag var något fruktansvärt ledsen, nere men jag log? Jag fick tillslut trippelt så mycket lugnande som jag brukar få. Jag hade 41,3 graders feber till med.

Sen vet jag inte om jag seriöst snappade där. Dagen efter skrattade jag åt allt. Jag skrattade åt att dom misslyckades med blodproverna, 4 ggr. Jag sa åt praktikanten att fortsätta försöka. ( jag brukar skrika o gråta av rädsla annars) Jag skrattade när läkaren kom med dåliga nyheter. Jag skrattade när dom dissade mig en rakhyvel o sa "Vi vet om att du har varit eller är en självskadare". - Står det även att jag är ätstörd? "Ja det är vi väldigt medvetna om."- Haha va bra! Jag skrattade åt sköterskorna när dom tyckte synd om mig som missade bröllopet. Jag skrattade när dom frågade hur det har gått efter operatioonen.

- Skit. Hahaha. Jag menar. Jag ligger inne med en infektion för 8ende gången i år. Hahaha skojjar någon med mig? Jag är fan ett levande skämt. Vem fan har SÅN jävla otur? Blödande magsår? Pga medicinerna o stress? O sen blir DET infekterat? Come on.. hahahha.

Dom tittade lite märkligt på mig och gick. Sen dess, skrattar jag åt allt. Mamma o dom undrade på riktigt om jag hade fått någon ny medicin. Antingen så har jag blivit sjuk i huvudet eller så har en ängel gett mig lite ro.

I vilket fall så tänker jag njuta av detta sjuka tillstånd så länge det går.
- Jag klär ju i vitt iofs?

Uthägning

Jag gör något taskigt nu. Men jag kan inte låta bli. Denna människa tror att hon är världens finaste. For real! Jag kryddar inte. Blev glad när hon la upp denna på facebook idag. :D Haha ÄLSKAR fettet på sidan.

Att vi var lika smala för 4 månader sen gör mig lycklig. Hon som är så "perfekt". And she tell us that every single day.

Vad taskig jag är. Men dömm inte mig. Jag behöver varje lyckokick jag kan få.