Igår var tjejerna här på en ny tjejkväll. Med vin.
Det började relativt lugnt. Två av tjejerna var sena så jag fick chansen att få lite ensam tid med Patricia. Och tömma mitt glas. En halv liter flaska, var nere i magen på bara sådär 30 minuter. I min fastande mage.
Med endast ett glas cola light, och två powerking som dagsintag. Jag måste erkänna att jag blev påverkad av väldigt lite vin. Ett glas, en halvliter 12% vin. ( Alltså, vi har inga vanliga vinglas. Vi har två, 0.5 liters glas. )
Så när dom andra tjejerna kom var jag lite lagom lullig. Men kände snabbt att jag nog inte kan bli full, så jag bestämde mig för att ta en till powerking. Inte bra gjort.
Om möjligt så blev jag fullare. O hungrigare. Så jag rotade fram en miniglass som vi hade i frysen. 180 kcal. Krängde den o mådde jävligt bra. I en minut. Sen att sitta där med tjejkompisar som vet att jag "har varit äs", men inte har en aning nu.. Det är bara jobbigt.
Med bästis kan jag säga saker rakt ut - "Fan vad fet jag känner mig nu. Jag funderar på att spy upp det igen. "
O hon förstår. Hon säger sällan emot. Men att sitta med mina andra vänner. O bara hålla minen. Det är jobbigt. Speciellt när en utav dom har bestämt sig för att gå ner i vikt. Hon berättade om sin plan.
Träna mer, Mindre sås i maten - bara till helgen, inget godis eller chips på vardagar..
O där sitter jag. Jag vill bara spränga ur mig information. Samtidigt som någon annan av tjejerna pratar om religion, seder och liknande. En tredje vän hoppar i mellan vårt snack o berättar lite om en tuff grej hon går igenom.
Vilket ledde till att jag fick ta upp mitt ex, o allt som hände mellan oss i slutet.
Nu snackar vi om killen jag var tsm med i fyra år. Förlovad med. Planerade bröllop med. Köpte hus med. Köpte bil med. Skapade mig en hel omkrets runt. killen jag älskade. Killen som hjälpte mig igenom min sjukdom, killen som var med mig på sjukhuset ibland, killen jag reste med, killen som min familj älskade, killen jag växte upp med, killen som gjorde mig till den jag är. - Killen som var otrogen mot mig, killen som slängde mig i väggen till o från, killen som nog aldrig riktigt respekterade mig, killen som nervärderade mig, killen som sålde vårt gemensamma hem utan att säga något först. killen som bestämde sig för att tre dagar efter vårat avslut, att börja dejta tjejen han var otrogen med. En arbetskamrat. Killen som efter tre månader kom tillbaka o ville ha tillbaka mig. Killen som sen snackade skit om mig.
Killen som en gång var mitt allt.
Och under hela den konversationen. Hela. Med alla frågor, o alla öppna svar. Så tänkte jag bara "Fan, 44,2 kilo. 44,2 kilo. 44,2 kilo. Hur mycket innehåller vin? Rosé? Jag vill spy, jag vill ta en power walk, har mina lår blivit fetare? 44,2 kilo. 40,2 kilo låter bättre. Tramadol. Fasta imorgon. Fasta i 4 dagar. Det klarar jag aldrig, fetto. Två? Kanske två. Hahaahah Vem fan skojar jag med? Jag klarar inte ens en dag. Fucking jävla nolla. Fett. Jag är hungrig.
- svält ditt äckliga lilla svin"
Sen avbryts mina tankar av Linda. - Hade jag varit du så hade jag lämnat honom för jätte länge sen.
O jag bara rycker på axlarna. Jaha. Okej.
För om sanningen ska fram, så är han varken mitt livs viktigaste relation eller största misstag.
Min viktigaste relation har jag till mig själv.
Och mitt livs största misstag är mitt senaste misstag, for now.
- Fasta, dag 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar