- .

Nu kom ångesten.  Bästis kommer inte hem ):
Tågen strular. Jag tycker så jävla synd om henne. O hon ska vara på jobbet imorgon klockan tio med.

Men nu sitter jag ensam här. I mörkret. Utan hunden ens.
Helt ensam. Jag ska sova ensam. Vara här helt själv.

Jag är seriöst skit rädd. Det är så att jag funderar på att gå hem till mamma. Men det vågar jag inte heller. Jag vågar inte gå ut ensam. Det är mörkt. Väldigt mörkt. O där går människor. Människor jag inte känner. O här är ljud. Fåglarna kvittrar? Alltså, människor kan bryta sig in i lägenheter. Det kan dom. O göra mig illa. Kanske t.o.m döda mig. Så jag dör. O är död. Borta. Puff, försvunnen. Jag bor på första våningen. O har totalt 4 inbrottsmöjligheter, bortsätt från dörren.

Vart gömmer jag mig om dom kommer? Toan? Jag tror det? Eller.. Under datorbordet? Där letar dom kanske inte?

Jag tänker sova med lampor tända.
Fan, jag borde skaffa en liten lampa till köket.

Min bärbara dator är hos mamma. Så jag kan inte sova till musik.
Jag får helt enkelt ta en lugnande, två sömntabletter o en tramadol.
Det brukar lugna mig. Jo. Ja.

Jag mår illa.