Under en vecka har jag insett att jag är den mest lyckligt lottade tjejen någonsin som fick chansen till nya organ. O från att vara döende inom två år till tjugo års livskvalite. Som det så fint heter. Sen har jag insett att jag nog är den som drabbats av mycket skit genom trandplantionen. Smärtorna som ännu känns ibland o självklart biverkningarna.
Jag har ifrågesatt en väldigt djup o något otroligt viktig vänskap till mig. Jag har skrikit på min bästa vän om att allt är okej. Gång efter gång för att sen gå in på toan eller rummet o gråta. Jag vill inte visa den svagheten. Den ska inte finnas. Om en vän försummar mig så är det dens förlust! Inte min! Men jo klart det är de, hon är ju min vän. O jag kommer sakna henne.
Min kombo har fått jobb! O det får mig att le från öra till öra. Jag är så lycklig för hennes skull! Sen har jag insett att jag snart slängs in i den verkliga världen. Jag ska börja plugga. O jobba. Det är kanske dags för mig att börja dejta? Men ärren? Ingen har rört mig sen operationen. Knappt läkarna ens. Infektionsrisken.
Dom sa aldrig att det skulle va såhär svårt. "Ja. nedsatt imunnförsvar. Men det är enkla grejer. Vanligt vett egentligen som vi alla borde följa. Skölja frukten extra noga och liknande. Du kommer inte behöva ändra på dina rutiner eller personlighet" Bullshit! Ingen hund i sängen, allt i mini förpackningar o öppnat ska slängas, spola vattnet i 5 min innan du tar ett glas att dricka (what?! men jag är ju lite miljövänlig).
Umgås inte där det är mycket folk. Dvs. Stora matställen, bussar, tåg, stan, butiker, fester, puben... Om jag får äta ute? Jaaa abslolut! Om jag är helt 100 på att allt som serveras och tillagas är fräsht. O självklart att personalen är frisk från förkylningar. Hur i helvete?!
JAG KAN INTE ENS GÅ UT O HANDLA MIN EGEN MAT utan att ta risker! Detta är skit! SKIT SKIT SKIT! Idag är det skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar