(Förlåt för dubbla bilder. Ska bli bättre på att sortera upplagda foton o sånna som inte är deet)
Nej. Inte alls bra.
Min dag började lung.. Vaknade vid sju. Lagom tid tills taxin skulle hämta mig till sjukhuset. Den var bara 2minuter sen o jag hann inte direkt frysa. Resan dit gick ovanligt fort o jag kände att det skulle bli en riktigt bra dag. Jag vet inte varför.
Väl på sjukhuset tog jag en kopp varm chocklad (med vatten såklart) till det mina tabletter. Dom tog blodprover som vanligt o vi fjantade o skrattade åt vissa biverkningar av mina medciner. Hur kul det egentligen är är en fråga i sig. Men jag tar lite lätt på sånt. Sålänge jag inte lider av det så är det väl okej. Sen blev vi lite halv seriösa o jag klagade på en elak mage o illamående. "du är nytransplanterad gumman. Du har varit med om en stor, STOOOR operation" blir alltid deras svar. JAG VET! JAG VAR DÄR! Efter en anings besvikelse o en känsla av att jag alltid gnäller över något men i ren onödan så gick jag vidare till sjukgymnasten där jag varje vecka får blåsa i en maskin för att se mina värden. Mest för att hålla koll så att inte nån avstötning kommer.
Väl där klagade jag lite på att mina blåsvärden (har även en liten apparat hemma man får blåsa i varje morgon o skriva ner värdena) inte heller kändes ok. Dom hade sjunkit lite.. Men sen sa hon att det kan vara pga smärtan. Att jag inte tar i ordentligt. O visst låter dett rimligt? OM jag inte var så tålig för smärta. Men det är jag. O sist jag hade ont o mina värden sjönk så var det ju nått fel.. Så hon säger "om du vill så kan vi blåsa i den andra maskinen o se vad den säger, om det lugnar dig?" "jag är lugnt.." "Ja men stoppar din oro".. Jaja..
Sagt som gjort. Jag överdriver inte när jag säger att stämningen vändes på en minut. Från att traska rundor o dryga på tiden till att jag skulle få träffa läkare, psykolog o sköterskorna innan min taxi. På 15 minuter. Läkaren får avbryta sin rond, o lyssna på mina lungor. Medans gymnasten informera att det var "lite" skillnad på värdena. O bli avbruten av sköterskan med att säga "två dl".
"Wow, slow it down.. Två dl? Det är inte lite skillnad? Det är ett tecken på avstötning. det fattar väl t.o.m jag?"
"Ja.. jo.. vi tar några fler tester o ändrar lite i medcineringen o så sätter vi upp dig på en bronskopi nästa vecka" svarar läkaren Wow. Okej. Visst ingen big deal. Jag ska bara sövas, en slang sla ner i halsen o ut i lungorna o mäta. Sen frågade dom om min smärta igen, nu blev den tydligen intressant. Jaha , då undrar dom om det inte handlar om förträgning i kärlet igen. Så dom får söva mig och vidga kärlet. Ett ballongingrepp som det kallas.
Shopp shopp. info info, spring hit o dit. Lämna urinprov, avförings blabla. Skicka det i posten. Ja precis. Jag fick med det hem. Allt slängdes ner i väskan o rätt som det var så var jag hemma. Bästis stod framför mig o frågade hur det gått. Jag ville bara lägga mig ner o gråta..
Nu, några timmar senare så känner jag mest
WTF hände!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar