Så här är jag. Vid mitt mål. Ett BMI på 16.. strax under för att vara mer exakt. Hur länge har jag kämpat för detta? Denna runda iaf.. Hur hårt har jag kämpat?, inte så hårt egentligen. Jag har min sjuka kropp att tacka för detta resultat.
Detta tomma resultat. Jag ser ingen skillnad. Mina kläder hänger på mig o vågen visar andra siffror. Men jag ser verkligen inte ut o ha gått ner ens 1 hg, även om alla säger att det syns jätte tydligt. Var? I örat på mig eller? Jag blir arg o frustrerad. Mest på mig själv då jag inte kan bestämma mig för vad jag vill. Hur ska jag kunna äta mig "frisk" när jag har äs? Hur ska jag kunna lägga desse tankar vid sidan om när jag ska äta?
Självklart började jag med detta för att se resultat o om jag inte ser nått ännu så måste jag väl fortsätta. Vad har all svält o bantande annars varit bra för? Jag måste nå mitt mål. Ett mål som inte längre är en siffra utan en reflektion..
Starving for perfection, hating her reflection..
Vännen<3,jag önskar jag kunde hjälpa dig,men jag ger dig det jag vet (och du med antagligen):kroppsuppfattningen blir sämre desto mer undernärd du blir. Detta beror på kemisk obalans i hjärnan. Så SNÄLLA lyssna på din omgivning,de har rätt. Vågar du be om hjälp med äs-biten kommer du kanske må jättedåligt ett tag, (men det kommer du ändå göra om den onda spiralen fortsätter)men sen kommer du må mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Du har så mycket att leva för och ser du det inte just nu så kommer du upptäcka det när du blir bättre. Snälla,släng inte bort ditt liv! Kramar<3/Lisa
SvaraRadera