Fail

På sätt o vis.
Jag har inte överstigit de 300 kcl jag skulle hålla mig till. Men jag har ändå en sån sjuk ångest för de jag åt i morse. Jag var knappt hungrig. Jag hade kunnat strunta i maten helt o hållet då.

Sen är denna ångest nog ett resultat av all tjaffs det har varit här hemma hos mamma. Folk förstår verkligen inte. Jag är snart 22 år gammal. Jag är vuxen, jag beter mig fan mer vuxet än vad alla mina syskon gör, tillsammans! Jag är den mest ansvarfulla o jag är alltid den som ska lösa allt. Varför fattar dom då inte att jag KAN bo själv?!

Ja.. Jag är hjärtsjuk o kan bli jätte trött ibland, jaaa det snurrar till då å då (dom tror att det är pga sjukdommen, jag vet att de är pga att jag inte äter som min kropp behöver) o ja ibland har jag så ont att jag ligger kvar i sängen hela dagen. Men come on.. Min lägenhet är 200 meter härifrån. så sjukt löjligt.

Sen tänker min familj flytta till en annan stad. Fine de gör inte mig något. Men då vill dom att jag ska följa med dit. Sure, det är bara 4o minuter med tåg dit. Men rätt som de är så råkar det komma upp att det inte är i just den staden. Utan i en by utanför. En by tågen inte ens stannar i. Vad fan?

Varför vill dom släpa med mig till en by där varken jag eller dom känner någon? Där tågen inte ens stannar!? Alltså, jag har bott så centralt som jag gör nu i hela mitt liv. Jag kan inte med att flytta ut till en skitby. Jag känner ju ingen där, där finns inget.. Vaaaarför?!

Jag kommer ju inte flytta med, så enkelt är det med de. Men att behöva såra dom på detta sätt för att dom är så envisa är jobbigt. Jag har ju skuldkänslor. O varför ska dom bestämma hur jag ska bo? En sån grej kan jag väl för fan bestämma själv?!

Jag är arg.