Alltså, här sitter jag. Brevid pappa som äter. O jag får spel på det. Helt seriöst. Han gör säkert inget fel. men det känns som att han vräker i sig maten. Fyller munnen full med mat. Det ser hemskt ut. Jag vill säga ifrån, men det har jag fan ingen rätt till.
Sen i förra veckan så skulle jag o en vän ut för att fika. Jag beställde såklart bara Cola Zero. Hon, som har en BMI på över 30 köpte Coca cola, en latte o två kakor. Jag ville då fråga henne om hon är säker på om hon skulle ta allt de. Men det har jag inte heller någon rätt till. Vill hon se ut sådär så är det hennes ensak.
Men sen sist jag hamnade i tjaffs med Linda så var det för just de. Hon vet om att jag har ätstörningar, o att jag inte vill att alla andra ska veta det. Så mitt framför alla under en fika säger hon "Tess, ska du inte ha nått mer än Zero? Ta en kaka eller nått. Du kommer inte bli tjock av det. Vi hjälper dig när du får ångest över det" Alla reagerade o tittade på mig. Jag blev så arg på henne att jag bara stirrade rakt på henne o undvek allas blickar.
Så nu vet alla mina vänner mer eller mindre att jag är ätstörd. Men vad ger henne rätten till att ifrågesätta vad jag väljer att fika? Jag sa inget om hennes chockladkaka. Jag vet om att hon bara ville hjälpa. Men jag har inte bett om hennes hjälp, o enda anledningen till att hon vet om mina ätstörningar är för att hon var en nära vän när allt började o hon såg hur jag rasade i vikt.
Jag har tidigare bett henne sluta lägga sig i. Men hon gör inte det. Hon får gärna bråka med mig när vi är ensamma. Men hon hade verkligen inte behövt skämma ut mig sådär. Jag vill inte ses som den ätstörda.
Alla mina tjejkompisar är överviktiga. Av nån anledningen så är det bara så. Dom har valt de själva, varför låter dom inte mig välja själv hur jag vill väga? Varför gör folk en störra sak av ätstörda än av folk med fetma?
Nu mår jag illa..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar