Let me be

Vart börjar man när man inte har något att berätta?
Eller när man kanske har för mycket att berätta?

Jag vet inte. Jag är rubbad. Utträngd och bortstöt, från mig själv. Just nu känns det lite som att jag inte ger mig själv utrymme till att ens tänka klart. Varken negativt eller positivt.

Men jag har mina stunder då jag mår bra. Riktigt bra. Ovanligt bra?
Beror det på att bästis är här? Hon gör mig glad. Allt blir enklare med henne med.

Eller har jag tappat greppet? Har jag kommit till en punkt där jag seriöst har tappat förståndet? I fyra dagar har jag nu tänkt på o skära mig, så fort jag ser något vasst. När jag ser ett glas, en kniv, en nål, en penna, rak hyvlar.. Jag ser möjligheter i allt. Allt kan skada mig o allt kan hjälpa mig.

I ett o samma svep.
Just nu känns det som att det bästa för mig är att öppna den där vinflaskan i kylskåpet, ta några smärt stillande, domna bort o sen skära mig. Svälta i tre dagar och bara leva på lycko ruset. Leva på kicken jag får av svälten.

Men skär jag mig så ryker hela min frihet. Min fasad av denna starka lilla glada tjej.
Hur fan förväntar dom sig att jag ska må bra? Eller fortsätta vara stark? Människor runt omkring mig är god trogna. Väldigt jävla naiva också.

En sak är säker. O det är att jag inte tänker äventyra min bästa väns förtroende, för att må bra. O när jag väl skär mig, så gör jag det ofta o regelbundet. Där kan jag inte hamna igen.

Men ibland behöver man falla, för att kunna ta sig upp igen. Varför kan ingen förstå det?
Jag öppnar upp vinflaskan, tar lite lugnande och domnar bort i soffan. Utan glas skärvor.
- För idag.

Äkta päls

Få ord räcker.
Äkta päls, mord.

Det finns få saker jag känner så starkt för, som jag känner för äkta päls bärare.
Idag hos min svägerska så ringde det på dörren. Jag öppnade o där stod Ellisa. Någon vän till henne typ. Det första jag gör är o skriker "Är den där äkta?!"
- Ja. det är *något märkte*

Jag bara höjde på ögonbrynet, vände ryggen till o gick iväg. Detta i respekt till min svägerska, det var hennes hem. inte mitt. Men fan så arg jag blev. Jag började seriöst skaka av ren ilska. Jag hatar människor som bär äkta. Fucking hjärtlösa idioter.

Jag vill bara trycka upp en video på hur djur flås levande, rakt upp i ansiktet på dom. "SE! Titta då!"
Så jävla fucking tröga människor ska va.

O jag är jag. Jag har mina egna mini föreläsningar till alla jag känner, om hur utdöende det mesta numera är. Att dom i regnskogen har hittat 20 cancer dödande medel , som botar bl.a hjärntumörer är ett hett samtalsämne för mig. Folk måste förstå vad regnskogen är bra för! Det handlar inte om nya skalbaggar. Det är allvar!

O dagens föreläsning handlade om tigrarna.
Jag - Det finns 15, FEMTON, vita tigrar kvar. Femton, sen är dom döda. Utdöda. Dead and gone. Inse. Hjälp. Gör något.

Min storebror - Alltså när ska du fatta? Alla pengar du skickar, o allt detta. Det är lögn. Pengarna går till vapen. Du är så trög.

Alltså, nej. Helt ärligt. Nej!
När jag o min bror börjar tjafsa. Det går hett till. O jag blev minst lika arg denna gång. Jag är så jävla trött på trångsynta människor!

. Med föreläsning så menar jag mer att jag hoppar in mitt i en mening o ger random fakta. Skänk pengar!
Det är sällan uppskattat.

Fasta

Fasta i tre dagar.
Reglerna är enkla!

Endast drickbara intag.
Jag måste göra något drastiskt för att förminska magsäcken.

Fan vad jag skäms just nu. Som jag ser ut just nu.. Fyfan. Jag borde låsas in.

Fetto

Det var meningen att jag skulle fasta. men det gick rätt åt helvete. Det mesta gör det just nu tycker jag. Jag vet inte. Jag hade en psykolog tid. Denna psykolog psykade mig. jag vet inte vad hon gjorde. För om jag minns det rätt så pratade vi knappt.

Det är som det brukar vara hos psykologer. Man säger inget. O dom analyserar det och sätter en diagnos på en. Det jobbiga är att jag måste dit varje vecka nu. Min läkare vill att jag går det. För att lösa alla mina problem. Min skräck. Men hur ska en psykolog lösa mina mardrömmar? När det är relaterat till min intensiv tid?

Jag vet inte. Men mitt självhat växer. I två dagar nu har jag gått o ständigt tänkt på att skära mig. Spy upp maten. Sova bort dagen och bara hata. Hata allt o alla. Hålla alla på avstånd.

Om allt det har och göra med min cellförändring, vet jag inte.
Men något har rubbat mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.

Imorgon kör jag på fasta.
Jag måste gå ner. Jag kan fan inte fortsätta vara ett fetto.

Skinny

mirror, mirror on the wall
ruthless to your victim
suiting you becomes my love
tied to my reflection
hunger takes a hold of me
making my decisions
glossy fashion magazines will feed my new addiction

skinny
all these voices singing
skinny
all my monsters singing
skinny
got to fit that new bikini

skinny
all the world is singing
skinny
all them girls are swinging
got to fit that new bikini

hiding in my baggy jeans
No one knows my secret
Hiding from the eyes that see
I have been defeated
mirror, mirror on mywall
ruthless to your victim
Suiting you is all i know
A slave to my reflection

skinny
all these voices singing
skinny
all my monsters singing
skinny
got to fit that new bikini

skinny
all the world is singing
skinny
all them girls are swinging
got to fit that new bikini

Fasta

Jag har varit uppe sen kl sju. Jag har jobbat hela dagen, och slutar om ca 15 minuter. Nice!

Trots att jag sitter sådär 20 meter ifrån maxi's ingång så har jag inte hetsat idag.

Jag gick in där innan jag började. Köpte två redbull sugerfree och en stor cola zero till mig o kollegan.

Han erbjud en pirog till lunchen. Men två glas cola mättade mig. Sen klarade jag mig med bara redbullen till. Jag är något grymt sugen på en sallad, men jag låter bli då jag varken är hungrig eller rik!

Nu kvarstår en bussresa på 75minuter.. Hoppas att jag inte hinner bli hungrig där..

Nej nu måste jag stänga ner allt.

Btw, jag insåg precis hur jobbigt det är att läsa min blogg i mobilen. Jag ska ändra designen. (:

Every second is a life time

Hej jag heter Therese.
Jag är 23 år gammal o  har gått igenom en transplantation.
Och idag tog dom bort min första cancer familj. I min livmoder.

Hejja livet!

- Att jag inte är ett dugg självmords benägen just nu, beror endast på att tjejerna precis gick härifrån efter en tjejkväll. Och lite på dom där lugnande tabletterna, i kombination med tramadol och en halv liter Rosé.

Alltså. Nej.

First

Perfekt väder för min absolut första arbetsdag, ever.

Det blev lite spontant. Bror bad mig hjälpa honom lägga ut en annons på arbetsförmedlingen. Han söker anställda till sina butiker. O mina bröder har haft egna företag i många år. Dom har erbjudit jobb men det har aldrig lockat.

Men igår kom det bara ur mig, "jag då? Jag hade kunnat sköta ena butiken".

- " Seriöst? Det hade varit perfekt!", fick jag till svar.
Jag vände mig om till Heidi, "visst kan jag? Jag är redo".

- Helt klart. Du kan göra detta.

Nu är jag inte säker på om jag ens stannar där länge. Försäljarjobb och magsår. Ingen bra kombination.

Men skit i det. Jag har vågat ta detta steg nu. Mitt första jobb. Ett steg närmre verkligheten och ett normalt liv.

Here we go!
På tom mage. Såklart (;

1

Min dag började inte alls bra.
Jag vaknade av att telefonen ringde. - Privat nummer.
Sjukhus, så klart. Vad annars?

Och för första gången på över ett år så lät jag det bara ringa. O ringa, o ringa o ringa. Jag orkade inte. Jag orkar inte mer. Jag vill inte höra mer. Allt är alltid fel. Det är alltid något. Det är verkligen aldrig lugnt.

I tisdags var jag i lund. Läkarsamtal. "Tess, jag vill att du träffar psykologen oftare".
Nej tack.
"Jo tack, det ska du."

Jaja, vad har jag o säga till om numera.
Heidi mötte mig på sjukhuset. Vi skulle ha en heldag i lund! Det hade jag längtat till.
Vi hoppar på stadsbussen o telefonen ringer.

Sjukhussamtal. Men detta var jag inte alls beredd på. Psykologer, kuratorer, läkare, sköterskor, avdelnings ansvariga och sekreterare ringer mig. Men inte denna gång. Detta var helt plötsligt något annat. Dom har aldrig ringt mig förut. O det var ju bara vanlig rutin grej. Varför skulle det vara något fel där nu? Jag fattades inte det. Jag behövde inte detta. Jag vet inte ens om jag klarar detta.

Jag la på, sa det till Heidi. Ringde mamma och Sanne.
Jag grät när jag sa det, jag var rädd. Jag är rädd. Men sen dess har jag inte tänkt på det. jag har inte tänkt bearbeta detta.

Hon sa att det skulle ta några veckor innan jag skulle kallas in. Jag hade då några veckors tid till att smälta detta. Självklart inte. Kallelsen kom idag. På onsdag ska jag dit.

Men det ska fixas. Det ska bort. Självklart. Det kommer självklart bli bra.
Det är klart det blir bra.

det blir bra.

Svullo

Fettot väger numera 43,2.

Pang! Dom!
- Död.

....

Allt du försakat, hur du nu levde, 
i världar av smärta, i rum utan ljus. 
Nåt borde sagt dig, hur mycket mera 
av kärlek du missat, i rädsla för svek. 

Belle

I swear, life is´nt anything like they promised me that it would be.

Jag lyckades fasta idag!  Jag skippade t.o.m soppan. man har sådana dagar ibland, o ibland inte.

Men just idag var en bra dag. Jag har bara druckit två pepsimax. Det är allt.

O bästis var världens sötaste o köpte ett paket grönsaks sopps rötter. En färdig blandning. Perfekt!

Fast i morgon ska vi till Lund. Sjukhusbesök. Men sen tänkte jag o Heidi ha en heldag tillsammans. Bara gå runt på stan, runt om stan. Med en kopp te. Mysigt <3

Mirror on the wall..

Idiot

Jag överlevde min ensamma natt. Ingen bröt sig in. O ingen dödade mig. Jag vaknade dock någon gång efter tre tiden o hade panik. Jag blev skrämd. En killkompis förstår verkligen inte vad "låt bli" betyder. han är 34 år gammal men fan vad barnlig han är! Han ställde sig o bankade på balkongdörren, för att säga hej.

Va fan!? Jah har sagt åt honom flera ggr. "Gör det inte, jag blir skit rädd." Bästis har sagt till honom på sarpen när han gjorde det igen. O sist så fick jag spel o skällde ut honom. Han har lovat att låta bli.

Så, där är jag. Ensam hemma. Har somnat. Lagoooom drogad. (döm mig).
När det, för yrvakna mig låter som att ytterdörren slås in. Jag ligger kvar. Helt still. Håller andan o bara sirrar upp i taket. Jag vågade inte röra mig. Jag vågade inte ens andas. O vad händer med mig när jag håller andan?

Jag får panik. jag andas in, andas ut, andas ut, andas ut, andas ut, Tar ett djupt in, andas ut, andas ut, andas ut..

O jag visste inte vad jag skulle göra! Där är ingen som kunde lugna ner mig heller. Annars har jag alltid råkat ha någon nära mig. Eller på sjukhus. Men då är det bara ett knappt tryck sen är dom där. Men nu var jag helt ensam, rädd o panikslagen.

Skickar till honom, "Var det du eller?" - ja, fastän jag lovat att låta bli. Förlåt.

Idiot! Idiiiot! Jag har sagt det till bästis att nästa gång så kommer jag ha en spann med vatten redo vid balkongen. Han ska fan få lära sig o fatta.

Ni fattar inte hur rädd jag var. Jag var först rädd för att någon skulle döda mig, till att jag nästan tog död på mig själv. Jag tror nog att jag till slut svimmade o somna om. För jag minns att jag inte fick luft och att allt blev suddigt. Eller så var jag hög. Men det var inte normalt.

Bästis sa att jag kanske skulle lära mig att sova själv. För att sluta vara rädd.
Så nu provar jag det. Lillebror är på väg för att hämta upp hunden, för att jag ska iväg kl sju i morgon.

- Inatt, är jag ensam igen.
Men jag kan inte droga ner mig. Så vi kör på.

Du har varit en riktig ängel på senaste.
Du räddade mig när min ekonomi krasha.
<3 Bästis

- .

Nu kom ångesten.  Bästis kommer inte hem ):
Tågen strular. Jag tycker så jävla synd om henne. O hon ska vara på jobbet imorgon klockan tio med.

Men nu sitter jag ensam här. I mörkret. Utan hunden ens.
Helt ensam. Jag ska sova ensam. Vara här helt själv.

Jag är seriöst skit rädd. Det är så att jag funderar på att gå hem till mamma. Men det vågar jag inte heller. Jag vågar inte gå ut ensam. Det är mörkt. Väldigt mörkt. O där går människor. Människor jag inte känner. O här är ljud. Fåglarna kvittrar? Alltså, människor kan bryta sig in i lägenheter. Det kan dom. O göra mig illa. Kanske t.o.m döda mig. Så jag dör. O är död. Borta. Puff, försvunnen. Jag bor på första våningen. O har totalt 4 inbrottsmöjligheter, bortsätt från dörren.

Vart gömmer jag mig om dom kommer? Toan? Jag tror det? Eller.. Under datorbordet? Där letar dom kanske inte?

Jag tänker sova med lampor tända.
Fan, jag borde skaffa en liten lampa till köket.

Min bärbara dator är hos mamma. Så jag kan inte sova till musik.
Jag får helt enkelt ta en lugnande, två sömntabletter o en tramadol.
Det brukar lugna mig. Jo. Ja.

Jag mår illa.

Människan är den svagaste rasen.

Tårta!

Jag lyckades fasta. Trots en heldag hos mamma och med min brorsbarn. Jag gjorde mat till fem vuxna, två barn och en hund utan att smaka. O andra sidan så var det en rätt jag nu har gjort sen jag var femton. O de receptet är taget ur vårt cafe. Precis som alltid gick det hem. T.o.m min väldigt, väääldigt kräsna hund gillade det.

Nu pratar jag om en hund som inte äter all kyckling, bara kycklingfilé.  Korv? Hur är det tillagat? Hon äter varken lam eller får, hur det än tillagas. Hon äter bara en sorts torrfoder. Och om jag försöker tvinga henne till annat. 3 dagars svält. För henne är det no big deal.

Vissa perioder väger hon ynka 1,5 kilo. Häften till minimun. Så jag har slutat lyssna på veterinären o ger henne bara det hon gillar. Jag vill inte ta död på min envisa lilla hårboll.

Anyway! Vi ska till Helsingborg i morgon. Mina föräldrar ska besöka min syster. Hon är sjuk så jag är portad. Så istället tänkte mamma o pappa droppa av mig på Väla, där jag ska hitta kläder till min brorsbarn. Ensam. Jäj.. Om man bara hade vågat ringa Sam. Haha. I wish!

Sen ska vi äta ute. jippi. Hundra ögon på en när man äter. skit. jag funderar på att seriöst droga ner mig själv istället. Sen när dom hämtar upp mig på väla så säger jag bara att jag blev jätte hungrig o inte kunde hålla mig. Sen äta minimalt när vi är ute. Det kan fungera.

Sen efter middagen ska vi till min äldsta bror o hälsa på dom. Jag ser fram emot det! Verkligen jätte mycket! Och på söndag ska vi fira min brorsdotter!

Två tårtor, som jag ska göra. En vanlig, med jordgubbar,hallon o bilar. Hon älskar Ahlgren´s bilar. O hela tårtan i rosa! Den andra är maräng, hallon och ananas. O laktosfritt grädde. Min bror har en fix ide om att laktosfritt grädde smakar konstigt. O självklart skulle han äta av den rosa. Så den får inte vara laktosfri.

Så på söndag kommer jag sitta o svulla en maräng o grädd tårta! Tänk på det vid 14 tiden på söndag. "Hahaha o Tess äter sig 5 kilo större JUST NU!"

Om jag ska fasta i två dagar efter det? O kanske laxa? Bara klar soppa som gäller? Om jag ska!
U´ll see.

Kommentar

Just det. Jag måste passa på och tacka för den anonyma kommentaren om hur man ska fixa elementet. Tack för din hjälp, men nästa gång gör jag vad vi alltid gjort hos mamma. Vi ringer bara killen som fixar sånt. Vem det nu är.

Mysdag, fasta

Kort: Jag ska snart hämta upp min brorsdotter på en shoppingrunda for her. Denna lilla prinsessa fyller nämligen sex år på tisdag! Mitt lilla hjärta. Senast igår trillade jag in i barnen album o såg bilder på henne. I magen på sin mamma, på hennes mammas mage, nyfödd och när hon bara är ett dygn gammal. Ett, två, tre, fyra o fem års kalas fotot..

Shit, tiden springer förbi mig. Jag vet inte om jag någonsin har haft så mycket ångest som jag har just nu. Det känns som att hela världen snurrar på, år efter år efter år.. Men jag står still. O inte ens på ruta noll. Utan på minus. Det är sinnesjukt hur ledsen jag blir på det.

Jag småstädade här. Hittade in smycken låda. Jag brukade ju göra egna armband. Där hittade jag mitt andra ProAna armband. O det gröna - Fasta. Asbra! Satte på det o sa till Heidi "Då blir det fasta idag ".

Nej! Göra vid mig var det.

Översvämning

Jag -"det är alltid så kallt i min hall. Går


o känner på elementet. "jaha, den fungerar ju inte."

Heidi-"men jo men vänta. Man ska vrida på den där. Så pyser det lite o så kommer det några droppar vatten"

Tre sekunder senare. "Heidi! Hämta papper det droppar fort!"

Fem sekunder senare "Omg! Heidi! Hjälp! Ta skorna! Helvete! Jag får inte luft! Jag blir blöt! Heidi gör något!"

Den man skulle vrida på sköts ut o det forsade ut vatten!

20 sekunders lugn o puff!

"Fuck! Fuck Fuck!! Va fa...n! Heidi jag får inte luft! Var fan är pluppen! Shit!! Heidi!"

Heidi-"släpp din hand jag tar över. Tryck i o skruva in proppen.."

Jag-"Med denna vattenkraft?!" det skjuter rakt på min mage!

Efter 30 sekunder lyckades jag. Ser efter skador. Väggarna , spegeln, jackorna, skorna , väskorna, tröjorna, allt jag hade på mig, högtalare och iMac lådan..

Det värsta? Översvämningen. Kol svart vatten. Som vi sen fick tvätta upp med en trasa. 8 lite i sen första tömningen. Och 3liter i den andra.. Fyra grejer drunknade ink mig.

Shit ! Jag byter om, dygnsur. Sen går vi o sätter oss vid datorn o frågar vänner om tips o hjälp.

Jag skulle in i köket. -"heidi! Det droppar! Heidi-"du skojar! Vi måste vrida på den".

Vi vågar inte! O vilket håll var det?!

Efter mkt velande fram o tillbaka. Så går jag fram. Ok. Fan. Vilket håll var det?!

3 sekunder senare. Hoppas att det håller..

Det tog oss 40 minuter att torka upp det.

O jag är fortfarande chockad.

Man kan tydligen inte tvinga sig själv till att blogga.
Det står helt still i mitt huvud. jag återkommer.