För en timme sen bröt jag tystnaden. Genom att börja storböla. Det har varit en sjukt jobbig dag. Jag blev väckt för att få antibiotikan kl sex. Väckt igen vid sju för att dom skulle kolla blodtrycket o allt de där. Väckt kl åtta. Dags att gå upp.

Men jag har inte sovit något! Jag intensivt en enda hel att sen jag kom in här! Alltså i 13 dagar! Blodprover dagligen. O dom misslyckas hela jävla tiden!

O dom sticker mig varje morgon kl åtta. För att kolla mina avstönings tabletters nivå, o nu sen dom la in den sista antibiotikan så måste dom sticka mig o ta prover innan, o efter. O varje gång! O varje gång måste dom sticka mig på nytt, för man kan inte ta det från samma nål.

O var tredje dag så tar dom odlingsprover. Det är fyra rör. O dom måste också tas från två olika stick. För att dom ska vara säkra.

Idag var en sån dag, den tredje. Så imorse stack dom mig en gång. Sen vid lunchen var det dags för antibiotika så dom stack mig, fyra ggr för att dom misslyckades med två försök.

Sen efter allt detta. Inser dom, oj, Tess har haft sin nål otrevlig dagar nu. Den måste bytas! Då gör dom det. Trots att den jag hade fungerade bra

O nu efter middagen skulle dom ta odlingar. Mina armar är köttade. Jag har färre blåmärken när jag skär mig!

O skulle hon ta odlingar. Jag sa nej, det räcker. Det är typ första gången jag går emot dom. Annars är jag rätt lätt att göra med. Jag tar det för vad det är. Men denna gång ville jag emla. Jag har seriöst en massa blåmärken. O bubblor, förhårdnader vid mina ådror. O jag har seriöst grymt ont i vänster armveck. Jag har så ont att jag fick smärtstillande för just det.

Men hon sa att vi måste ta proverna. O eftersom jag inte längre äger min kropp så bestämde jag mig imorse för att sluta prata med dom. Sluta svara. Säger dom räck mig handen så fick dom den. Varsegoda. Gjorde det ont Tess? Inget svar.

Va fan tror dom när jag annars gråter o ber som låta bli?!

Så vad gjorde hon nu. Efter tre misslyckanden säger hon, "jag tänker sticka dig iarmvecket, jag vet att det gör jätte ont men jag måste, okej?"

Vadå ok? Jag har inget val. Så fråga inte om det är okej. Men jag svarade inte. Jag bara stirrade bort.

O om det gjorde ont? Jag började storböla o avbröts av att spy ner mig själv.

"oj förlåt, vad konstigt. Det var stenhårt! Det var inte meningen att det skulle göra så ont."

Jag har fortfarande inte prata med dom. Jag villinte. Jag tänker inte prata med folk som inte lyssnar.

Nu ska jag sluta böla otalig ut härifrån i en liten stund. Skiter i va fan dom tycker om det nu.