v 39

Jag borde kanske förklara vad som hände förra fredagen. Så gott det går för jag har nog själv inte riktigt fattat det. O jag undrar på riktigt om jag inte blev lite sjuk i huvudet.

Det började med att bästis kom hem till mig. Planen var en riktigt jävla bra helg! Bröllop, kräftskiva, bakismiddag med mina 3 bästa vänner och egen tid med bästis. Perfekt helg! Så i fredags var tjejerna där. Någon lånade ugnen och andra gjorde vid sig. Det var lite "förfest" fastän alla skulle på olika håll sen.

Min lillebrors flickvän skulle med till bröllopet. Så hon kom inom mig o gjorde vid sig där. Jag packade ner det sista i min lilla väska och hoppade in i taxin. Halv vägs till bror så började jag svettas i bilen. o frysa. sen spydde jag..

Så jag antog att det var tabletterna och den långa resan jag spydde av. Framme hos min bror (Jag o min andra svägerska skulle göra vid oss tsm) så gick jag ur bilen o kände en sjuk yrsel. Knäna vek sig o jag mådde skit. Kom upp till bror o svimmade påväg till soffan.


Sen blev det bara värre. Jag var fullt påklädd och under två fejk päls filtar o frös. Jag föstod att jag hade feber. Men det var min äldsta brors bröllop! O jag var huvud tärnan som hade fixat allt o skulle självklart ha allt under kontroll..

20 minuter innan vi skulle köra till festen så började jag se suddigt. på riktigt. Min svägerska tog min temp o febern var ett faktum.  Så bror körde mig till akuten o jag sa åt honom att gå till festen. Det sista min äldsta bror behövde var att hans lilla syster är på akuten o att restan av syskonskaran var med. Kul bröllop?


Väl på akuten tog dom emot mig direkt. jag fick inte ens vänta 1 minut. O två läkare kom in direkt o lyssnade o kollade allt. Men blodprover tar en timme. Men dom frågade mig om jag visste vad det var. Trots allt, transplanterad med hjärtfel och mycket strul. Jag känner min kropp bättre än vad någon annan gör, trots år av erfaranheter.

Jag sa att det kändes som en infektion. var visste jag inte för jag hade ju inte ont. Rädslan för att det var en avstötning var total. Jag var så rädd att jag bara grät o grät hela tiden.  För att kvällen innan hade jag för första gången glömt min tabletter. O att få 41 graders feber dagen efter? Av en infektion när jag inte hade ont. Sjukt sammanträffande. Jag var seriöst svin rädd.

Vi hade varit på sjukhuset 15 min o dom satte in antibiotikan och dropp. Utan några frågor eller tjaffs. Skönt när folk i vården verkligen lyssnar på mig. Jag känner igen det ju..

Sen las jag in på den akuta infektions avdelningen. Isolerad. Helt isolerad i 5 dagar. Jag fick inte ens lämna mitt rum. Jag fick inte ens öppna min dörr till avdelningen. Skit, rent ut sagt.
Men mina syskon hälsade på varje dag. O min brorson har stulit mitt hjärta o jag saknar hon jätte mycket nu..


Kortfattat: Jag hade blödande magsår (ingen nyhet direkt) , men såret blev infekterat. Vilket sen kändes kan jag lova. jag missade min äldsta brors bröllop (minns ni att jag nästan missade hans förlovning med?) . 41 graders feber och jag blev lite störd av hela upplevelsen. Jag berättar mer om det sen. Detta blev ett aslångt inlägg. :s