Avundsjuka..

Jag trillade precis in på en "tillfrisknads" blogg.
Jag avundar människor som har tagit sig ur detta.

Men som någon annan smart människa frågade "kan man bli frisk utan att bli fet?"

O just nu så känns det som att OM jag skulle bli "frisk", så skulle jag inte bli den jag vill bli. Utan jag skulle nöja mig med den jag "blev", och med det tjock som fan. Jag hade slutat tänka på allt jag gör och äter. Jag hade ignorerat mitt smarta sinne och ätit allt som kommer i min väg..

"Stackars lilla flicka, det måste vara tufft". Well, not really? Jag menar.. Det är inte längre "bulimi" för mig är det, hur illa det än låter, en livstil. Jag har blivit den jag är idag. Pga mina ätstörningar. Men hade jag "blibit frisk" så hade jag fått förändras.

Jag hade fått ändra på precis allt. hur jag äter, vad jag äter, min klädstil, vad jag gillar o vad jag ogillar.

Innan bulimin så ÄLSKADE jag bakelser. Jag kunde äta 4-5 st på en dag. Plus 3 stora, vanliga maträtter. Nu tar jag max två (om ens det, endast under hets) och sen mår jag illa. Det är för sött! För mkt grädde, för mkt marsipan!

Förr älskade jag godis. ett kilo försvann lätt på en filmkväll. Men nu äter jag tre bitar o känner mig spyfärdig. Vanlig läsk smakar konstigt. O jag minns vad jag tänkte om zero dom första veckorna "fyfan. detta smakar inte som cola! det smakar kolsyrat.." O nu älskar jag det. Den smaken är Coca cola smak för mig. Annat är fel..

Så tillbaka till om jag skulle bli "frisk". Då hade jag förlorat mig själv, allt jag är och allt jag tror på..