Rehab..

Vad illa det låter men imorgon åker jag in på rehab. Inte för att bli av med något drog eller alco problem. Även om jag seriöst nästan bör söka hjälp för mina lugnande. Jag vill ofta ta dom oftare än vad jag måste. Dom får mig att må bra...

Nej men iaf. Det jag ska på rehab för är för att komma igång med en ordentlig träning. En vecka blir jag inlagt sen så tänkte dom att jag skulle ha dagspermissar nästa vecka. O sen se hur länge jag behöver dom.

Vilket inte bör va så länge så som jag o bästis håller på. Väl hemma båda två så åkte vi direkt i våran ProAna rutiner. Det är ungefär såhär det låter "Hmm. Ska vi äta något? Det är för många kcal i det. Ja vi gååår dit. Ingen bil." o väl inne i butikerna är det aldrig mer "hur mkt innehåller det?" Utan vi typ kan det utantill nu. O det känns riktigt nice..

Motion får jag gått om. Jag har träningsvärk! SÅ underbart! Att känna att jag jobbat.. Att känna det på ett friskt sätt. Inte ett "jag kan inte andas, min puls är uppe i 200, jag dör" sätt. Utan på ett riktigt sätt.

Fan vad jag har saknat det!

O ja, operationen gick jätte bra. Min ena lunga fungerade inte alls. O jag som gått o trott att det var normalt efter en transplantation. Men om man har någon på en som hela tiden påstår att rehab efter en trans tar tid o att det var normalt så tror man till slut på det. Man slutar lyssna på sin egen kropp o lyssnar på någon annan. VArför är man så dum?

For real. Sluta aldrig tro på er själva.
Jag ska upp om 6 timmar. Varför gör jag alltid såhär? Slänger in lite thinspo som ett plåser på såret för att jag är en så usel bloggare. Ni är supersöta som kommenterar o står ut! Puss på er (:

Stay strong!