Jag har på senaste fått en massa små panik attacker. Det börjar med något så enkelt som att jag ska bära en liter läsk från köket till vardagsrummet. ( Inga trappor, inga hinder o det är bara 10 meter) men på det lilla så blir jag anfådd.
Sen tappar jag kontrollen över andningen då den fortfarande inte är normal sen transplantationen, vilket är normalt enligt äkarna. Försöker ta djupa andetag som typ "avbryts" o detta vet jag inte varför. Sen får jag bara panik. Luft luft luft!
I några sekunder så tror jag helt ärligt att jag är påväg att dö. Jag stressar upp mig själv o min pulsen stiger. Jag har t.o.m svimmat några gånger. Men tydligen så får jag luft hela tiden, även när jag tror att jag inte får det. Detta vet vi eftersom jag haft apparater som mäter det ena med det tredje på mig o sen typ framkallat detta på sjukhuset, som ett test.
Men till frågan "om jag nu får luft, varför börjar desse attacker med att jag känner att jag inte får luft? O varför svimmar jag?"
- För att du stressar upp dig.- blir mina läkares svar.
Men alltså? Jag får inte luft! Därför får jag attackerna? Dumma läkare. Dumma lungor. Dumma hjärta. Dumma kilon! Dumma kropp! Hatar detta just nu.
Var är mina lugnande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar