Don't buy the promises 'cause, there are no promises I keep.
And my reflection troubles me, so here I go.
I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice.
Give me reason but don't give me choice.
'Cause I'll just make the same mistake again..

Belle

Jag är sämst på att ta foton på mig själv. Speciellt foton som ska visa min vikt. I hate it. Men här är ju några trogna läsare. This is for you.

45 kg..

Ni anar inte hur dryyygt här är! Sinnesjukt! Har ett eget rum, men delad toa o dusch. Lite obehagligt faktiskt.. :s O där är ingen tv! Det finns EN inne i matsalen. O "sofforna" där är bara träbänkar med dynor på. Seriöst.

Gymet är inte öppet hela dagen o där är ett rullband. Men åtta cyklar? Whats wrong with them?

Anyway. Det går väl ändå. Har ju alltid datorn o mobilen. Thank god for the phone. Vill ni gissa vad som hände mig idag? Räcker det med att jag säger att hissar är en dålig ide? Ja.. Påväg tillbaka från arbetsterapin så tog jag hissen upp. O fastnade. Självklart. I 20 minuter..

Jag messade direkt bästis att jag satt fast i en hiss. Hon trodde inte mig först. Sen märkte jag hur paniken kom. Hjälp var påväg. Sen fick jag snabbt tänka om o istället sitta o messa med bästis som om inget hänt. Satte mig bara ner på golvet o messa o spela spel på mobilen..

Gissa om mina ben skakade som asplöv när jag väl kom ut.. Haha. (: Men jag överlevde det.   o min morgon vikt var 45kg. Tycker det smyger sig uppåt. Me don´t like..

Imorgon ska jag o bästis åka in till malmöstad o shoppa! Go us!
Nu ska jag se om jag kan ladda ner fortsättningen på dagens "las vegas" serie. Dom avbröt avsnittet mitt i exploetion, rån o kidnappning samtidigt.

Don´t u just love when that happens?

Thinspo

Stay strong, starve on!

Rehab..

Vad illa det låter men imorgon åker jag in på rehab. Inte för att bli av med något drog eller alco problem. Även om jag seriöst nästan bör söka hjälp för mina lugnande. Jag vill ofta ta dom oftare än vad jag måste. Dom får mig att må bra...

Nej men iaf. Det jag ska på rehab för är för att komma igång med en ordentlig träning. En vecka blir jag inlagt sen så tänkte dom att jag skulle ha dagspermissar nästa vecka. O sen se hur länge jag behöver dom.

Vilket inte bör va så länge så som jag o bästis håller på. Väl hemma båda två så åkte vi direkt i våran ProAna rutiner. Det är ungefär såhär det låter "Hmm. Ska vi äta något? Det är för många kcal i det. Ja vi gååår dit. Ingen bil." o väl inne i butikerna är det aldrig mer "hur mkt innehåller det?" Utan vi typ kan det utantill nu. O det känns riktigt nice..

Motion får jag gått om. Jag har träningsvärk! SÅ underbart! Att känna att jag jobbat.. Att känna det på ett friskt sätt. Inte ett "jag kan inte andas, min puls är uppe i 200, jag dör" sätt. Utan på ett riktigt sätt.

Fan vad jag har saknat det!

O ja, operationen gick jätte bra. Min ena lunga fungerade inte alls. O jag som gått o trott att det var normalt efter en transplantation. Men om man har någon på en som hela tiden påstår att rehab efter en trans tar tid o att det var normalt så tror man till slut på det. Man slutar lyssna på sin egen kropp o lyssnar på någon annan. VArför är man så dum?

For real. Sluta aldrig tro på er själva.
Jag ska upp om 6 timmar. Varför gör jag alltid såhär? Slänger in lite thinspo som ett plåser på såret för att jag är en så usel bloggare. Ni är supersöta som kommenterar o står ut! Puss på er (:

Stay strong!

Going back..

Har jag nämt att jag inte ens packat upp väskorna sen jag skrevs ut? We´ll I have´nt. Jag är som jag är. Men nu blev jag tvungen att packa ut allt. För det ska packas om.

Jag vet inte om jag nämde det tidigare, att jag skulle till sjukhuset igår? Det var så iaf. Eller är så. Dom sövde mig o kollade om en avstötning var på gång eftersom jag envisades med att något är fel. Där var ingen avstötning.

Men dom hittade felet. Ett fel som min läkare beskrev "fixningen" som "Inte så hemskt jätte farligt ingrepp".. Vilken trygghet! Riight.. Ingreppet i sig är lätt. Dom ska vidgna en av luft vägarna. Problemet är då att där dom ska vidga är där dom opererat. Därmed är det en risk att dom "råkar" vidga där stygnen är. I sig är det självklart farligt o skulle det hända så måste dom öppna upp bröstkorgen igen o försöka rädda lungan.

Om Jag är rädd? Just nu nej.. Om jag är förvånad över att dom höjde mina lugnande till det dubbla o numera 3 tabletter om dagen? Nej. om det är därför jag är lugn?

Troligtvis.

Going crazy..

Jag har på senaste fått en massa små panik attacker. Det börjar med något så enkelt som att jag ska bära en liter läsk från köket till vardagsrummet. ( Inga trappor, inga hinder o det är bara 10 meter) men på det lilla så blir jag anfådd.

Sen tappar jag kontrollen över andningen då den fortfarande inte är normal sen transplantationen, vilket är normalt enligt äkarna. Försöker ta djupa andetag som typ "avbryts" o detta vet jag inte varför. Sen får jag bara panik. Luft luft luft!

I några sekunder så tror jag helt ärligt att jag är påväg att dö. Jag stressar upp mig själv o min pulsen stiger. Jag har t.o.m svimmat några gånger. Men tydligen så får jag luft hela tiden, även när jag tror att jag inte får det. Detta vet vi eftersom jag haft apparater som mäter det ena med det tredje på mig o sen typ framkallat detta på sjukhuset, som ett test.

Men till frågan "om jag nu får luft, varför börjar desse attacker med att jag känner att jag inte får luft? O varför svimmar jag?"
- För att du stressar upp dig.- blir mina läkares svar.

Men alltså? Jag får inte luft! Därför får jag attackerna? Dumma läkare. Dumma lungor. Dumma hjärta. Dumma kilon! Dumma kropp! Hatar detta just nu.

Var är mina lugnande?

Don´t let go..

Jag vill gå en heel dag utan mat. Jag vill känna hungern, kontrollen o kicken. Men jag kan inte ta mina mediciner utan mat. I hate it.

Jag hatar min sjukdom/inte sjukdom. (Ja, jag är ju inte sjuk längre. Jag är bara inte frisk) Hur man nu ska fatta de där vet jag inte. För ja, hur frisk är man när man tar 22 tabletter om dagen? O när man har en "anpassad" vardag?

Jag vet inte. Det blev iaf 250g kräftor till middag. Kräftor/räkor är lyx i låg kalorihalt. Dyrt, men lätt värt det!

Ja tänker göra en kopp te till mina nattabletter. Lugnande o sömntabletter. O försöka låta bli o tänka på att hela gänget är i malmö o festar medans jag blir hemma o håller mig ifrån "risker". Jodå! Jag lever....

Levande död kanske.

Oh africa

Där finns en svag möjligthet att jag är hjärnskadad. Nej det är inget att skojja om, I know. Men ibland undrar jag. Iqtest o mina betyg säger dock att jag är smart så det kanske inte är en hjärnskada. Men något är det i vilket fall som.

Det känns lite såhär när jag ställs inför ett val "Hmm. De där låter smartast, men svårt. Det andra låter mindre smart men enklast. Ähh hur illa kan det bli?" Jo låt mig svara på det själv, ILLA! Dumma lilla flicka.

Anyways. Idag var jag ju på sjukhuset. Trött som möjligen aldrig förr. Påväg till avdelningen så skulle jag bara sätta mig på bänken i lobbyn 2 min o vila. Yeah right. Vaknar en halvtimme senare av att mobilen ringer o sköterskan undrar var jag blivit av. Ops..

Men jag sa som det var, att jag var sen med sömntabletterna o de påverkar en del. Dom på avdelningen fick sig iaf ett gott skratt :P Sen när jag väntade på läkaren så träffade jag på en tjej jag träffat innan. i bara 2 min dock. Men det var strax efter transplantationen o då jag mådde som sämst.

Hon var gullig nog att komma inom o försöka peppa mig till att orka ta mig igenom det. Hon berättade då att hon upplevt lite av samma saker som jag upplevde då. Det hjälpte faktiskt mer än läkarnas "jaa.. statistiken blabla" Vem bryr sig om statestic när man bara ville kunna dricka ett glas vatten o behålla det?

Ja iaf. Vi satt där en stund o prata. Supersöt tjej som visade sig vara en tjej jag har mkt gemensamt med. Tydligen så är det henne läkarna menat när dom berättat om "en annan transplanterad" som gjort samma "misstag" som jag är på väg o göra. Dvs, ignorera lite av deras försiktighets råd o försöka leva för dagen. Det är inte så att jag gör något livshotande men alltså. Jag måste få leva. Jag måste få krama om mina syskonbarn o ta risken att bli sjuk. Det låter idiotiskt men dom lovade mig ett friskt liv. att låsa inne mig själv o ute alla andra är inte normalt. Att inte få gå ut på stan vissa tider eller äta ute är inte normalt!

Nej, Jag ska leva.
Dagens vikt med kläder 44.0 kg! Go me! Feeling good!

Idiooooot!

Jag är en idiot! O säg inte emot mig om det förrens ni läst klart detta inlägg.

Alltså. Klockan är strax tolv. jag ska upp 05.30. För att sen sätta mig i taxin till sjukhuset där jag sen kommer vara hela dagen. Min Mp3 gick i pension efter en liten olycka. O telefonen jag köpe idag (ja! Jag köpte en ny. Rosa, så fin. Jag älskar den) Iaf, ja. Mobilen har inget minneskort. Vilket betyder att jag blir utan musik hela dagen o värst av allt den där 2 timmars bilresan ):

Vad jag gör uppe såhär sent? Joo.. Jag letar lägenhet till mitt ex. Mitt hemska elaka dumma ex. Ja precis. Jag slösar dyrbar tid på honom. Ännu en gång.

Gah! Iiiiiidiot!

O plötsligt blev jag glad över tanken att jag ska vägas imorgon? Wierd. Jag bör kanske be dom minska på mina lugnande. Eller höjja? Jag vet inte? Gör mig normal.

Aj

Jag har ont!
O jag har vägt mig. 44,1 kg. Det känns nästan ok. Jag misshandlar inte mig själv psykiskt för det. Det är alltid något. Jag vill ner till 42 kg. Men just nu känner jag ingen stress över det. Hur skönt som helst.

Såg precis att en ny anamia sida är uppe. Yäy!

Okej, nej jag får nog ta en smärtstillande till o sen lägga mig. Har mer ont än vanligt. Det får man ta när man har en galen hund vars hobby är att hoppa på min bröstkorg. Hon väger visserligen bara 1,5 kilo men när man har revben som inte riktigt läkt ännu så gör det faktiskt ont.

Smärtstillande var det ja.

Stay strong lovers!

Halvdöd

Nja, kanske inte riktigt halvdöd men det är rätt illa ändå. Jag skrevs ut i torsdags. Åkte raka vägen hem där min kombo (för en gångskull) var o väntade :D (Hon sommarjobbar annars en 3 timmars bilresa ifrån vårt). Vi satte oss hos mamma o gjorde varma mackor o tog igen lite förlorad tid och en massa skratt.

Dagarna har bara flögit förbi o rätt som det är så är det lördag och bästis måste åka tillbaka till ön o jobba. Surt ): Jag som saknar vår vardag så mycket.

Festivalen är i full gång fortfarande o igår hade vi förfest innan. Nyktert för mig då såklart.. Vi gick en halvrunda på stan innan vi tröttnade o bestämde oss för att köpa mat och gå hem för att lägga oss "något" tidigt som klockan två.. Ji jah, det trodde jag.. 20 över 4 på morgonen säger vi godnatt.

Jag saknar henne redan. Jag saknar även en fungerande våg hemma. Detta eviga problem. Vem är det som sabbar dom hela tiden? Eller göömmer dom? Jag blir knäpp.

O jag saknar redan bästis.

Okänd vikt

Det känns faktiskt lite frustrerande att inte veta min vikt. Men senast vi vägde mig så stod vågen på 43, o där stod den i typ en vecka. Får väl se vad den visar imorgon, eller övermorgon. När det nu var dom skulle väga mig..

Dom har snackat mycket om att skicka hem mig nu. På fredag är planen. Jag hoppas verkligen att det blir så nu. Jag vill så gärna hem. Hem till vardagen. Där jag kan börja styra o ställa. Iaf bestämma själv över vad och hur mycket jag ska äta. Slänga deras kalorishottar i toastolen och börja vara ProAna på riktigt igen. Man kan inte kalla sig ProAna/Ätstörd när jag tillåter sig att shotta 200 kcal x3 per dag. Jag tar bara morgon shotten egentligen, dom andra spolar jag ner. Men vad trodde dom egentligen? Ge en ätstörd en shott, berätta hur mycket den innehåller och sen hoppas på att man tar de? Nja, kanske inte den smartaste tekniken.

Anyway, jag är på bättringsväg nu (: Jag har väl fort jätte dålig kondis och typ ingen ork alls men det går väl frammåt. Iaf med konditionen. Och nu, en kort update om vad jag ätit idag:

En halv kokt korv.
2 små potatisar och 1/6 dels paprika.
Till detta har jag druckigt 3 koppar Te.
Det kommer bli kvällsmat också, men jag vet inte riktigt vad. Får väl se..

Stay strong lovers! Puss Tess

Zzz..

Jag gillar inte när personalen är sen med nattabletterna. I really don´t. Visst det är bara 35 minuter, idag. Nån dag sen var dom sena i 2 timmar! Att jag sen inte ringde o påminde dom efter 30 min eller något är en annan sak. Jag ville inte prata med någon just då.

Jag har sånna dagar numera. Istället för att bryta ihop o önska mig själv död så önskar jag numera alla andra det. Jag väljer att bara nicka, skaka på huvudet o emellanåt väljer jag att gråta o ignorera alla som försöker hjälpa. Får antagligen dom att känna sig dumma.

Detta kan låta konstigt för vissa men det känns bra, egentligen. Det känns som att jag har kontroll över mina känslor nu. Iaf lite. Jag kan vara mindre lost o bli mer arg istället. Jag kan tänka "du fattar fan inget, varför står du här? du är värdelös" om alla som ens andas i min närhet. O det är väl kanske inte den Tess jag egentligen är. Jag är faktiskt rätt så glad, snäll o social av mig. Men till skillnad från förra veckans "Du är helt jävla värdelös, ta ditt liv. Hoppa ut ur byggnaden, ta alla tabletterna samtigigt bara o somna in." Eller min favorit "det kommer bli bättre ju djupare du går. Tess, är du för feg? FEGA JÄVEL.. du är världelös"  tankarna så borde väl detta vara framsteg?

Nu är min kurator på semester, såklart. Hon är av någon anledningen den enda jag öppnar mig för här. Så jag låter bli o berätta hur hatisk jag blivit, för att inte göra något mer komplicerat här. Imorgon har jag varit här i 11 veckor.. ELVA VECKOR! Att jag ens andas..

Just det, till huvudsaken. Jag vill ha min lugnande o mina sömntabletter vid tio. Som jag egenligen ska ha. För att lugna mig, o sova. Såklart. det fatta ni. Ni är inte tröga. Men denna söta sköterska verkar vara det.. Jag vill ha Te.

Godnatt,typ.