Happy?

Happyface? Saadface? It´s a sick place..

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad jag ska göra av mig själv. Min proAna sida som alltid varit den starkaste sidan av mig (men aldrig varit så stark att den skulle ha kört över min "friska" sida) är nästan nöjd. Jag har alltid varit ProAna med lite kontroll. Aldrig svält mig till svimningar eller nått så dramatiskt.. Eller det är vad jag vill minnas iaf. En stor del av den ätstörda sidan är väl ständig förnekelse.. är det inte så egentligen? Man förnekar saker för sig själv hela tiden, försöker lura sig själv o helt klart nästan alltid hela ens omgivning..

43,2 stod vågen på imorse. Sköterskorna o läkarna drar sig över skägget (min läkare då) o kliar sig på huvudet. Vad mer kan dom göra? Hur fasen ska dom göra sig av med detta illamående så att jag kan börja äta upp mig? Dom ställer sig dom frågorna men kommer aldrig med svar..

Om jag är nöjd med min vikt? Ja.. Om jag tror att den är ohälsosam? Nej.. Vill jag väga såhär? Ja. Vill jag gå upp i vikt? Nej. Men jag vill tro på dom när dom säger att jag kommer må bättre när jag väl börjar äta mer o få mer energi. För jag vill inte må såhär. Jag är klen som en 70 åring. Jag skakar när jag går i trappor, jag kan inte bära min egna bricka o jag behöver hjälp med att byta om. Det är inte okej..

Men jag kämpar ju inte emot. Jag äter så gott jag kan. Igår fick jag i mig ett ägg o en halv biff. Det var vad jag orkade. Idag åt jag två äggvitor (har aldrig gillat äggulan egentligen), ett grillat lycklingben o lite sallad. O jag är mätt. Känner som vanligt ett grovt illamående o vem orkar äta då? Vågen lär väl visa minus imorgon igen. O samma saker kommer diskuteras, samma frågor o inga svar.

Ska jag vara ärlig? Jag är rädd.
Dom har nog ingen kontroll över situationen..