I Can see..

Jag är utmattad, trött sliten o så liten. Så liten i en så stor värld.

O jag hittar aldrig någon stabilitet. Ingen trygghet.

Jag vill bara lägga mig raklång på golvet o bara sluta existera. Eller åtminstone Sluta önska, drömma eller helst av allt, sluta hoppas så mycket på allt. Sluta prata så mycket. Bara glida förbi. Dra på ett fejk leende när någon säger något. Hålla alla på avstånd.

Om alla är på avstånd, så slutar jag bli sårad. O ledsen, o besviken.

Det var bättre då.
Jag vill inte ha någon jävla psykolog, dom kan inte tvinga mig prata. Jag kan gå dit, o bara hålla käften.

För hur jag än gör, vad jag än säger. Så kommer någon att rätta mig.

Jag kanske inte ens är den jag är? Jag kanske inbillar mig en massa. Kanske t.o.m allt?

Ja, vad fan vet jag?
What if..