Jag blev utskriven!
O inskriven igen en o en halv dag senare. Jag orkar inte.

Vikt: 42,3

Kiosk kaos

Jag sitter nu i vänthallen för taxin. Jag gick inom kiosken här. Det är snarare ett minicafe/present butik och godisaffär. Allt på mindre än 40 kvadrat. Ironiskt nog så har dom mest chocklad. Där är fler chocklad sorter än vad där är dricka..

Jag var hungrig så jag gick motvilligt in där för att hitta något litet att äta. 20 minuter hade gått o det enda jag hade kommit fram till var att jag är ätstörd. Jag bara stod där o stirrade rakt ut på allt folk.

Människor kom in, bara tog vad dom ville ha o köpte det. Bara sådär. Utan att tveka. Utan att vända på saken en endaste gång. Vet dom inte om hur mycket chokladen innehåller? Förstår dom inte att även om det står "färre kalorier" så är det inte tillräckligt få?

Varför kan dom ta en bit godis bara sådär? O jag kan inte ens ta en tugga av en endaste måltid utan att må dåligt o bara vilja dö?

Vad gör dom så mycket bättre än mig? Så mycket starkare? Dom ser lyckliga ut med den där chokladbiten upptryckt i käften. Jag känner mig fet om så bara håller i bit. Saker som är självklara i andras måltider, är total förbjudna i mina.

Jag något fruktansvärt ledsen över denna orättvisa. Just i denna sekund så önskar jag att jag inte var mig själv. Jag önskar att jag, om så för bara en kvart kunde unna mig precis vad som helst utan att hata mig själv efteråt..

20 minuter efter att bara beundra och betrakta så valde jag ett paket juice som låg i kylen. Jag har aldrig sett drickan förut, så jag hade annars aldrig köpt de. Men det var Hello Kitty. Denna söta lilla över reklamerade katt gör mig glad. O jag varken hur eller varför. Men den gör det.

Jag har vänd på paketet närmre 20 ggr nu. Där finns ingen innehållsförteckning. Så jag vet inte hur mycket den innehåller, o kan därmed inte dricka det. Men den kommer vara fin i kylskåpet..

Going home

Jag är snart på väg hem! Äntligen! Kl fyra kopplas den sista antibiotika droppet bort o jag hoppar in i en taxi hem <3

Vi fick kompromissa. Jag måste ha antibiotikan till på fredag. 3 ggr per dag. Men med tanke på att Sanne kommer ner från Borås ikväll så måste jag vara hemma! O bästis flyttade in hos mig förra veckan, o jag har inte ens hunnit vara där med henne :s

Så skit i att sköterskorna kommer. Jag får försöka anpassa mig. Det enda som oroar mig är imorgon. Dom kommer kl nio. På morgonen. O jag o tjejerna har bestämt en road trip. En galen trip som startar kl 4.00. O vi är nog tillbaka till nio. Det måste vi göra iofs, för bästis börjar jobba kl elva.

Annars kommer sköterskorna 9,17 och 01. Stackars tjejerna som ska behöva bli väckta.. Men jag tror dom har överseende med det. dom är så bäst ibland..

Jag berättar mer lite senare. Dom kommer in med det sista droppet strax.

För en timme sen bröt jag tystnaden. Genom att börja storböla. Det har varit en sjukt jobbig dag. Jag blev väckt för att få antibiotikan kl sex. Väckt igen vid sju för att dom skulle kolla blodtrycket o allt de där. Väckt kl åtta. Dags att gå upp.

Men jag har inte sovit något! Jag intensivt en enda hel att sen jag kom in här! Alltså i 13 dagar! Blodprover dagligen. O dom misslyckas hela jävla tiden!

O dom sticker mig varje morgon kl åtta. För att kolla mina avstönings tabletters nivå, o nu sen dom la in den sista antibiotikan så måste dom sticka mig o ta prover innan, o efter. O varje gång! O varje gång måste dom sticka mig på nytt, för man kan inte ta det från samma nål.

O var tredje dag så tar dom odlingsprover. Det är fyra rör. O dom måste också tas från två olika stick. För att dom ska vara säkra.

Idag var en sån dag, den tredje. Så imorse stack dom mig en gång. Sen vid lunchen var det dags för antibiotika så dom stack mig, fyra ggr för att dom misslyckades med två försök.

Sen efter allt detta. Inser dom, oj, Tess har haft sin nål otrevlig dagar nu. Den måste bytas! Då gör dom det. Trots att den jag hade fungerade bra

O nu efter middagen skulle dom ta odlingar. Mina armar är köttade. Jag har färre blåmärken när jag skär mig!

O skulle hon ta odlingar. Jag sa nej, det räcker. Det är typ första gången jag går emot dom. Annars är jag rätt lätt att göra med. Jag tar det för vad det är. Men denna gång ville jag emla. Jag har seriöst en massa blåmärken. O bubblor, förhårdnader vid mina ådror. O jag har seriöst grymt ont i vänster armveck. Jag har så ont att jag fick smärtstillande för just det.

Men hon sa att vi måste ta proverna. O eftersom jag inte längre äger min kropp så bestämde jag mig imorse för att sluta prata med dom. Sluta svara. Säger dom räck mig handen så fick dom den. Varsegoda. Gjorde det ont Tess? Inget svar.

Va fan tror dom när jag annars gråter o ber som låta bli?!

Så vad gjorde hon nu. Efter tre misslyckanden säger hon, "jag tänker sticka dig iarmvecket, jag vet att det gör jätte ont men jag måste, okej?"

Vadå ok? Jag har inget val. Så fråga inte om det är okej. Men jag svarade inte. Jag bara stirrade bort.

O om det gjorde ont? Jag började storböla o avbröts av att spy ner mig själv.

"oj förlåt, vad konstigt. Det var stenhårt! Det var inte meningen att det skulle göra så ont."

Jag har fortfarande inte prata med dom. Jag villinte. Jag tänker inte prata med folk som inte lyssnar.

Nu ska jag sluta böla otalig ut härifrån i en liten stund. Skiter i va fan dom tycker om det nu.

Morgon

Snart kommer frukosten in. Ett glas laktosfri mjölk och ett glas nyponsoppa. Sköterskorna är inte så glada över mina intag men dom tror att det fortfarande beror på antibiotikan. Som jag sagt här så många ggr tidigare så reagerar jag alltid så i början. Jag tappar matlusten helt. O så spyr jag upp allt.

Men tro mig, min matlust är tillbaka. Jag vill äta så himla mycket! Två veckor på sjukhus brukar ge mig 100 hets tips. Men jag vill inte , det slutar alltid med att jag kräker upp det o jag vill inte vara bulimiker mer! Jag hatar bulimi!

O nu rullas brickan in! (:
Idag mår jag lite bättre. Jag kunde gå på toan själv två gånger inatt. Så idag ska jag duscha. En sköterska måste vara med, men vad ska jag göra åt det lixom.

Äckligt nog så har jag inte duschat på två veckor.. Kroppen har vi svampat (svampbad) men inte håret. Fy vad liten o värdelös jag kommer få känna mig som ska ha hjälp o tvätta mig ): så himla pinsamt.

Hets

Jag ett fruktansvärt hetsug! Jag klättrar snart på väggarna. Socker socker socker!!

Snickers! Pepsimax! Bilar! Fan! Och det närmaste hets stället är nio våningar ner. Akutens automat.

Fan fan fan nej!
Bästis kom o rädda mig!

I miss you

Words don't ever seem to come out right
But I still mean them, why is that?
It hurts my pride to tell you how I feel
But I still need to, why is that?

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
I said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

It don't matter who you are
It's so simple, a feeling
But it's everything
No matter who you love
It is so simple, a feeling
But it's everything

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
I said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

Sick..

Jag mår seriöst skitdåligt. Dom har nu först i en vecka gett mig en antibiotika som inte har hjälpt, sen bytte dom till starkare. O då började mina blodvärden bli bättre. Tills nu! "det vände" Nu räcker inte bara dom två sorters antibiotika jag får. Jag ska ha en till! Denna ska jag ha tre ggr per dag.

Så nu får jag dropp på morgonen. En påse saltlösning(?) sånna alla får när man åker in. O en påse antibiotika. Sen kommer mina dagliga 16 morgontabletter.

Sen vid två tiden kommer nästa antibiotika.

Och sen mot kvällen ska jag ha en ny påse saltlösning, två påsar med olika antibiotika och mina dagliga 10 kvällstabletter.

Jag är kopplad till skiter hela nätterna. Ni vet säkert själva hur svårt det att sova med nål på insidan av handleden. För mig är det just nu omöjligt.

Smärtstillande får jag i tre olika former fördelade till var annan timme. En bland dom är rent morfin ( 2,5 g ) insprutat i armen.

Jag är pumpad med skit tjugofyrasju o fick precis veta att jag troligen inte släpps ut på måndag trots allt.

Om jag inte är härifrån på onsdag morgon så tar jag mig härifrån. Ifrån allt! Min äckliga fula kropp, mina så kallade vänner, min sjukdom o hela mitt fucking värdelösa liv!

Nånstans måste väl vara nog?!

O nu hörde en "vän" av sig. Hon är inte min vän. Hon kom bara med i ett paket. Paketet älskar jag men inte personen i fråga. O jag är inte trög! Jag vet varför hon hör av sig nu. Hon vill ha någonting. U'll see.

Jag är trött på det! Trött på falskheten!

Om någon som inte har varit min vän under de senaste månaderna kommer o ber mig om något så kommer dom fan få höra vad jag tycker också!

Alla kan bara dra åt helvete!

Frukost

Iförr igår hade jag någon bland mitt livs värsta nätter.

Men det berättar jag om
När det slutar göra ont när jag skriver här.

Dagens intag idag, än så länge. Ett litet glas med nyponsoppa. Blandat med lite vatten.

Senast kända vikt : 44,2 kilo. O förstoppad sen 6 dagar tidigare. Jag hoppas verkligen att det inte riktigt stämmer. Jag vill väga 43 kil, som Max!

Lunginflammation

Vad annars? O vätska i lungan. Igen..

Det känns iaf skönt att dom har hittat något. Jag började faktiskt undra om jag inte var paranoid ):

En veckas antibiotika o jag har fortfarande feber..

Jag kan åtminstone glädja mig åt att jag har gått ner lite.. Mina ben ser så långs ut då! (:

Sjukhusmat

Detta är vad som står på pappret på min bricka.

Portion , liten.
Normal kost - gris

Tess
Csk Rum/plats 14

LF - laktosfritt

Men seriöst vad fan är detta för något? Det ser ut (o luktar som) stekt lök och morötter. stekt I jätte mkt fett..

Jag har inte kunnat äta något sen i måndags. Jag har bara kunnat dricka. Fram tills imorse. Då åt jag 3 vindruvor.

Till middag åt jag en ananas bit. Och detta skippar jag o dricker upp mitt glas med mjölk.

O hur jag mår? Dom drog ut katetern imorse o jag kunde gå dessa 3 meter fram till toan själv! Att dom fick hjälpa mig tillbaka är en helt annan sak.

Senast kända vikt 43,8 kilo fet.

Inne igen

Nej jag skojar inte. Jag åkte in imorse. Feber, smärta och illamående..

):

wwf

Jag vill inte pressa någon till något. Min passion är min. Alla andra delar inte min passion och även om dom gör det så har alla inte råd. Men idag vill jag dela med mig av vad som är viktigt för mig.

Jag skänker pengar till olika ställen varje månad. Wwf, hjärt o lungfonden, rädda barnen och min stora dag är några favoriter. Men häromdagen satt jag o bästis o pratade om det där bank kortet. Rosa bandet, den har varit på reklamen mycket. Det lät som en smart idee.

Så jag gick in för att kolla. Men då var det ett sånt bank kort där man måste ha kredit. Alltså. Kreditbelopp. O det vill jag inte. Sån kontroll har jag inte över mig själv. Så jag gick in på swedbanks hemsida och kollade om jag hittade något liknande.

Det fanns inte. Jag hittade dock detta Swedbank kortet . Hur bra vore inte det om alla skaffade en sån? Hade jag hittat ett kort där man skänker till svältande barn eller sjukdommar så hade jag faktiskt valt det. Men nu fanns inte det.


Man blir ingen bättre människa om man inte gör något. Man måste börja nånstans.

Så jag o bästis sprang in till banken i torsdags och fixade det kortet till mig. Och den borde ha kommit på tisdag. Det ser jag faktiskt fram emot! Det känns som att jag gör någon nytta nu. Det känns så jävla bra!

Om någon känner att den har råd med att göra samma sak, snälla gör det. Vi behövs. Det är så många djur som är utrotningshotade nu. Vi har te.x bara 15 vita tigrar kvar. Femton. Det är inte okej..

Eller om ni vill, så kanske ni vill skänka en viss summa bara? Wwf . Vi behövs.

Mirror on the wall, here we are again
Through my rise and fall
You’ve been my only friend
You told me that they can understand the man I am
So why are we here talkin’ to each other again

Jag mår inte bra. Jag har en konstig smärta i bröstkorgen. Men det är inte ångest. Det är något annat. Jag får hålla koll på tempen. Smärtan påminner rätt mycket om när jag senast hade lunginflamation. O jag missade att ta blodproverna i torsdags. Så duktig som jag är nuförtiden..

Dagen instag: Ett litet juice paket, 3 köttbullar med sås, och en halv pannkaka till kvällsmat.

Pannkakorna är gjorda på bara äggvitor och vatten istället för mjölk. Dom var minst lika goda som "vanliga".

Nu tänker jag fortsätta leta efter det perfekta Iphone skalet. Jag har hittat några som verkar kul. Annrolunda. Det är aldrig kul när andra har likadan. 

Fallin down

Sometimes i don't wanna wake up alone
But sometimes i wanna wake up and be on my own
Sometimes i don't want to walk by and smile
But at the same time i don't wanna let people down
Can you imagine, weight of a world
Placed on your shoulders, trapt in this world
And no one can reach you, ooo
So no one can help you, now

Its gettin' heavy i think im bout' ready to breakdown
Im standin' up, but im fallin' down
Time keeps on tickin' i wish there was a way to slow it down
Some one pick me up, cause im fallin' down
fallin' down, down, down, down
fallin' down, down, down, down

Why is it so easy for you to blame
Im only human were all the same.

Så fort jag får lite ro, så svarar jag på alla era kommentarer. 

Puss

Ny design

Jag tröttnade rätt fort där :/
Detta gjorde jag på några minuter. Fixar mer nån annan dag. Nu ska jag sova. 
Godnatt!


Detta har inte blivit sagt av mig, men det är så himla rätt.

We are Very Good Lawyers for Our Own Mistakes...!!! AND ~ Very Good Judges for Others Mistakes.

What a day..

Till det de flesta bara vill veta: Dagens intag var bara en räksallad med ett glas vatten. Men min mage mår inte bra. Så jag fick gå ifrån bordet 2 ggr och gå på toa. Jag kan ju säga att DET roade tre andra tjejer. Dom tänkte nog mest "bulimi" och inte Laktos! Men what ever, dom hörde väl halva vårt snack, som självklart, som vanligt var ProAna snack. Haha av någon anledning så är det alltid samtalsämnet när jag o bästis äter ensamma.

Vad ska jag säga om idag? Jag hade fastat hela dagen. Sen igår kväll faktiskt. En topp te till Grey´s anatomy med bästis i soffan brevid mig. Gud vad jag saknar dom enkla roliga dagarna med bästis. 

Men fastan var ofrivillig. Jag skulle nämligen till sjukhuset idag, för att kolla magen. ): Fasta 4 timmar innan. O tiden hos läkaren? Klockan ett. O vi satt uppe till minst kl ett igår. Så jag behövde sova. Jag gick upp vid åtta och tog medicinerna o försökte somna om. Men det gick inte så bra. 20 tabletter på tom mage? Iaf fyra av dom innehåller laktos.. Jag måste ta dom i vilket fall som helst. Magsmärtor och daglig laxering eller bortstötning av mina organ? Ja. Har man något val?

Jag kan komma undan smärtorna om jag äter frukost. En ordentlig frukost. Men jag kan också bli fet. Ordentligt med fet. Och idag kände jag mig smal och fin. Det är så man ska känna. (:

Anyways. Testet gick som förväntat. Jag spydde hela tiden medans slangen var i magen,  på väg nere och magen krampade. Så dom sköt in mer morfin. Sen helt plötsligt låg jag i uppvakningen o bästis intill mig! Alla sjukhusdagar blir sjukt nog roligare och enklare med henne. Det borde alltid vara så. Eller så kanske jag borde skaffa mig en man. Fast.. Jag har ju hittat min man. Jag väntar bara på att han ska inse det och dumpa sin flickvän. För jag tänker faktiskt inte göra något för att gå emellan. Det är rent av elakt. Han är någon annans hela värld, jag kan inte bara sno det. Men om han själv sen ser en värld med mig, så är det helt klart en annan sak.

Just det. Provresultatet? Magsår o magkatarr.  What a chock! ... 

Bara för att jag är ett stort Apple fan. Så vill jag presentera den första Apple datorn ever! *Proud*

Efterlysning

Detta har inget med min ProAna värld och göra, men jag måste fråga om någon vet var man kan få tag på denna Bh? Gammalt foto men ändå. Kanske något liknande?

Puss!

Jag ligger hemma i min säng. I min lägenhet. Bästis är också här.. Vi har haft en lugn kväll framför tv´n. Så himla mysigt! <3

Min frukost

97 månader senare..

Jag minns inte när jag senast hade en dröm. Eller om jag någonsin har haft en. Missuppfatta mig inte. Förutom min sjukdom så har jag varit så himla lyckligt lottad. Där finns tusen saker jag kan säga som gör mig lyckligt lottad. Men sen när jag ser på helheten, min sjukdom o allt jag har förlorat pga den. Så känner jag inte mig lika lyckligt lottad.

Vi alla fick frågan, "Var tror du att du är om 10 år?"
Alla bubblade av svar. Jag visste inte då heller vad jag skulle bli.

Men sen den dagen, 18 september 2003, så tänkte jag alltid om. Vart jag skulle vara om 10 år? Bregravd och bortglömd. Det var verkligen tänkte. Vad skulle jag annars tro? När sveriges, JA sveriges duktigaste hjärtläkare sa åt mig, gång på gång "Jag är ledsen, det finns inget vi kan göra mer än att försöka sakta ner det. Din sjukdom har tyvärr bara en dödlig utgång."

Medans mina vänner var iväg på en skol utflyckt. O detta minns jag så väl. För jag hade längtat efter det dagen hela högstadie tiden. ( Jag är en riktig nörd. Historia, biologi och kemi, alltså? Bäst!) Men jag kunde inte åka med. Jag var tvungen att möta upp en advokat med mina föräldrar, kurator och läkare. Jag skulle skriva ner allt runt min död. Vart ville jag bli begravd? Hur? Vad ska hände av allt mitt? Vad var mina sista önskningar?

Jag hade bara en önskan. "Kan jag fortsätta med gymnastiken o dansen?" Nej.
Ett klart o kallt, Nej.

Från o med då, så var varje månad a blessing. Mitt hjärta drogs till idrotten, min hjärna drogs till utbildningen, mitt barnsinne drogs till skolan o mina klasskamrater. Men min kropps drogs bara ner. Mina hopp o önskningar dog. En efter en. Tills jag till slut inte hade något kvar. Min passion för allt var borta, mitt barnsinne var begravt och min självkänsla? Hela min personlighet var borta.

Men nu har jag fått en andra chans? Jag har "fixats" fysiskt och blivit utslängd ut till verkligheten. Där jag aldrig tidigare har varit. Denna gång, osäker som aldrig förr. Hur ska jag klara detta? Hur ska jag kunna börja om? Vart börjar jag? Hur ska jag göra allt det där jag så många gånger fick höra att jag aldrig skulle kunna?

Vart ska jag finna styrkan?

Teeeesss!

"Tess, jag har hört.... Det kan du också göra!"
"Tess, har du gjort de där?"
"Tess, jag har hört att den o den gjorde det, och det hjälpte"
"Tess, varför gör du inte det?"
"Tess, jag tycker..."
"TESS TESSS TESS!!!

Jag idag- Mamma jag har fixat det där. (sjukhus sak).
Mamma- mm Va bra. Varför gjorde du inte så o så också. Varför fixade du inte sådär med? Varför har du inte fixat det andra? VARFÖR VARFÖR VARFÖR?

JAG BLIR FUCKING VANSINNIG!
Man kan fan aldrig få ett "Bra gjort Tess" Utan att få.. Meeeen.

Jag vet inte ens hur jag känner just nu. Arg? ledsen? Irriterad? Nej.
- nedslagen av min värdelöshet.

Going insane

Förra helgen. Hela akuten resan. Jag tänkte bara "here we go again." Och grät. Jag tror nog att jag smällde i botten denna gång. Jag funderade på att skippa medicinen. Jag funderade på att överdosera andra. Jag funderade på att springa ut på gatan och bara slänga mig från kullen o rakt ner i den trafikerade gatan. Jag funderade på att krossa rutan och skära mig. Jag funderade t.o.m på att leta upp sjukhuspoolen o dränka mig.

Men morgon efter min breakdown kom bästis. O sen kom mamma o pappa. Bror hans fru o lilla E. Mitt hjärta! När dom kom in i rummet så tjaffsade bror o hans fru "Ta honom han har gnällt hela vägen". När han väl såg mig så storlog han. Han sprang till min säng, lyftes upp o började busa med mig!

Sen vet jag seriöst inte vad som hände. Jag grät hela den natten, med ett leende på läpparna. Jag var något fruktansvärt ledsen, nere men jag log? Jag fick tillslut trippelt så mycket lugnande som jag brukar få. Jag hade 41,3 graders feber till med.

Sen vet jag inte om jag seriöst snappade där. Dagen efter skrattade jag åt allt. Jag skrattade åt att dom misslyckades med blodproverna, 4 ggr. Jag sa åt praktikanten att fortsätta försöka. ( jag brukar skrika o gråta av rädsla annars) Jag skrattade när läkaren kom med dåliga nyheter. Jag skrattade när dom dissade mig en rakhyvel o sa "Vi vet om att du har varit eller är en självskadare". - Står det även att jag är ätstörd? "Ja det är vi väldigt medvetna om."- Haha va bra! Jag skrattade åt sköterskorna när dom tyckte synd om mig som missade bröllopet. Jag skrattade när dom frågade hur det har gått efter operatioonen.

- Skit. Hahaha. Jag menar. Jag ligger inne med en infektion för 8ende gången i år. Hahaha skojjar någon med mig? Jag är fan ett levande skämt. Vem fan har SÅN jävla otur? Blödande magsår? Pga medicinerna o stress? O sen blir DET infekterat? Come on.. hahahha.

Dom tittade lite märkligt på mig och gick. Sen dess, skrattar jag åt allt. Mamma o dom undrade på riktigt om jag hade fått någon ny medicin. Antingen så har jag blivit sjuk i huvudet eller så har en ängel gett mig lite ro.

I vilket fall så tänker jag njuta av detta sjuka tillstånd så länge det går.
- Jag klär ju i vitt iofs?

Uthägning

Jag gör något taskigt nu. Men jag kan inte låta bli. Denna människa tror att hon är världens finaste. For real! Jag kryddar inte. Blev glad när hon la upp denna på facebook idag. :D Haha ÄLSKAR fettet på sidan.

Att vi var lika smala för 4 månader sen gör mig lycklig. Hon som är så "perfekt". And she tell us that every single day.

Vad taskig jag är. Men dömm inte mig. Jag behöver varje lyckokick jag kan få.

v 39

Jag borde kanske förklara vad som hände förra fredagen. Så gott det går för jag har nog själv inte riktigt fattat det. O jag undrar på riktigt om jag inte blev lite sjuk i huvudet.

Det började med att bästis kom hem till mig. Planen var en riktigt jävla bra helg! Bröllop, kräftskiva, bakismiddag med mina 3 bästa vänner och egen tid med bästis. Perfekt helg! Så i fredags var tjejerna där. Någon lånade ugnen och andra gjorde vid sig. Det var lite "förfest" fastän alla skulle på olika håll sen.

Min lillebrors flickvän skulle med till bröllopet. Så hon kom inom mig o gjorde vid sig där. Jag packade ner det sista i min lilla väska och hoppade in i taxin. Halv vägs till bror så började jag svettas i bilen. o frysa. sen spydde jag..

Så jag antog att det var tabletterna och den långa resan jag spydde av. Framme hos min bror (Jag o min andra svägerska skulle göra vid oss tsm) så gick jag ur bilen o kände en sjuk yrsel. Knäna vek sig o jag mådde skit. Kom upp till bror o svimmade påväg till soffan.


Sen blev det bara värre. Jag var fullt påklädd och under två fejk päls filtar o frös. Jag föstod att jag hade feber. Men det var min äldsta brors bröllop! O jag var huvud tärnan som hade fixat allt o skulle självklart ha allt under kontroll..

20 minuter innan vi skulle köra till festen så började jag se suddigt. på riktigt. Min svägerska tog min temp o febern var ett faktum.  Så bror körde mig till akuten o jag sa åt honom att gå till festen. Det sista min äldsta bror behövde var att hans lilla syster är på akuten o att restan av syskonskaran var med. Kul bröllop?


Väl på akuten tog dom emot mig direkt. jag fick inte ens vänta 1 minut. O två läkare kom in direkt o lyssnade o kollade allt. Men blodprover tar en timme. Men dom frågade mig om jag visste vad det var. Trots allt, transplanterad med hjärtfel och mycket strul. Jag känner min kropp bättre än vad någon annan gör, trots år av erfaranheter.

Jag sa att det kändes som en infektion. var visste jag inte för jag hade ju inte ont. Rädslan för att det var en avstötning var total. Jag var så rädd att jag bara grät o grät hela tiden.  För att kvällen innan hade jag för första gången glömt min tabletter. O att få 41 graders feber dagen efter? Av en infektion när jag inte hade ont. Sjukt sammanträffande. Jag var seriöst svin rädd.

Vi hade varit på sjukhuset 15 min o dom satte in antibiotikan och dropp. Utan några frågor eller tjaffs. Skönt när folk i vården verkligen lyssnar på mig. Jag känner igen det ju..

Sen las jag in på den akuta infektions avdelningen. Isolerad. Helt isolerad i 5 dagar. Jag fick inte ens lämna mitt rum. Jag fick inte ens öppna min dörr till avdelningen. Skit, rent ut sagt.
Men mina syskon hälsade på varje dag. O min brorson har stulit mitt hjärta o jag saknar hon jätte mycket nu..


Kortfattat: Jag hade blödande magsår (ingen nyhet direkt) , men såret blev infekterat. Vilket sen kändes kan jag lova. jag missade min äldsta brors bröllop (minns ni att jag nästan missade hans förlovning med?) . 41 graders feber och jag blev lite störd av hela upplevelsen. Jag berättar mer om det sen. Detta blev ett aslångt inlägg. :s

Hemma!

Bilden: Jag o Tindra när jag kom hem. jag blev attackerad av pussar. O när jag vände bort huvudet blev hon lite sur och vände ryggen till.

Jag sa att jag skulle uppdatera er igår. Men när jag kom hem till mamma hittade jag en supersöt hund som hade saknat mig. Vi lekte o kelade i en timme. Sen kom mamma o pappa hem <3 Jag hade saknat dom så mycket. Så jag hängde efter dom hela kvällen. Haha. Jag var bokstavligt talat mammas svans igår.

Sen satte vi oss o spela ett spel tillsammans. Det är lite av en mind game som vi har hållt på med i flera år. Haha vi är fortfarande fast på nivå 73. ALLA har försökt. Vi kommer ingenstans. Haha återstår och se vem o när vi löser det. potten är på 5 tusen just nu. Men äran att vara den som löste det, o kan trycka upp det i huvudet på alla är det riktiga priset!

Imorse låg jag i soffan och åt min frukost. (2 dl juice). Då kom en äcklig stor fluga in genom fönstret o började virra rundor runt hunden. Haha lilla Tindra fick panik! Sprang i från den. Till mina ben o ställde sig bakom. Hon gör aldrig något sånt, hon är liten men tuff! Haha

Så jag tog upp stackaren som helt klart var rädd. O märkte då att hon skakade jätte mycket. O hon höll på i 10 minuter. Minst 10. Sen la jag henne på mitt bröst, la filten över oss och höll om henne. Då somnade hon. Men seriöst hon måste ha blivit jätterädd. För hon låg kvar i soffan o vägrade hoppa ner när jag kallade på henne. 2 timmar efter händelsen gick hon ner o följde varje stag jag tog. Men nu leker hon igen iaf..