måndag 19 april 2010

Gonna miss u when u´re gone..

): Jag kommer sakna honom. Hur sjukt låter inte det? Jag har känt honom i en o en halv vecka o jag kommer sakna honom..

Om ni nån gång träffat någon som det direkt klicka med så förstår ni nog hur jag känner. Jag tänker inte gå in på hur allt gick till men vi träffades på Harrys förförra gången. Det klicka direkt.

Vi hade en jätte trevlig kväll med småflört o massa skratt.. Så innan jag skulle gå så bad han om mitt nummer, vilket han fick. Väl hemma messade vi lite o bestämde träffa på fredagen, i fredags.. Hos honom. Vi kollade på lite film o snackade. Fick då veta att han bara är hemma över veckan. Han ska tillbaka på onsdag, till afghanistan. Hur surt är inte det?! Jag är inte den som sover över första dejten, eller något annat för den delen.. Ja, jag kallas ofta pryd av tjejer. Men killar verkar gilla mig ändå.

Men vad gör man när man vet att han snart ska åka iväg o vara borta i månader? När jag så gärna vill kyssa honom? Jo man gör det. O vilka kyssar.. Sen frågade han om jag ville stanna över natten o jag sa ja.

Vi mös bara hela natten. Han var så mysig. O han var inte på för mycket. Han var inte o smekte på de ställen killar annars alltid direkt hoppar till. Utan han drog sin hand genom mitt hår, smekte nacken, längst armarna o benen, höftben o midja.

De första 5 minuterna var mest bara hemska. Mina tankar: "Oh ta inte där! Fett!. Inte magen! den e inte smal! oh rörde han mina revben? sticker dom ut? oh inte låren!" ungefär.. Men sen släppte det när han börja kyssa mig. Jag tillät mig själv att bara njuta för en gångs skull. Av tryggheten o av hans närvaro. jag ville ligga där ungefär föralltid..

O nu åker han. Vart lämnar det mig? Jag måste verkligen försöka sluta tänka på honom. Det måste vara lättare än att sitta o sakna honom när han är iväg så länge sen.

Varför blir det alltid så? När jag väl hittar någon jag klickar med så ska något komma ivägen? Aldrig något jag eller den kan styra. Utan alltid något mäktigare. Jag känner mig något fruktansvärt liten o maktlös. Att jag alltid tillåter mig själv att falla o hamna i sånna dumma situationer. Idiot..

1 kommentar:

  1. Du är inte ensam om det där... Precis samma sak hände mig för en tid sedan. Det klickade perfekt, men förstås fanns det ett hinder. :(

    Kram!

    SvaraRadera