Festa!

Bästis "jag kan ju inte ens blogga"
Jag - just det. Blogga.

Jag vill berätta så mycket om min nyfunna vänskap. Om mina planer för ändrad kost och nya livsstil.

Men jag hinner inte nu. Vi sitter på tåget. Vi ska fira Valborg, såklart! (;

Vi har marinerat kött, köpt vin och sallad. Vi ska träffa mina vänner och bara grilla o mysa. Sen så åker vi kanske in till Helsingborg. Eller Malmö. Kan bli Lund.

Vi får se vart vi hamnar!
Ha en riktigt kul kväll!

Belle

Idag leker jag hemmafru.

Hemmafru på ProAna sättet. 

Jag har tagit efedrin, druckit kaffe och tagit en koffeintablett.

Nu dricker jag min frukost. En Pepsimax med laxeringsmedel.

What els?

Nu tänker jag fan ta ett riktigt ryck och städa här.

Jag skulle tydligen ha besök ikväll.

Se där ja.

Jag är sämst på att uppdatera er, men det är seriöst så mycket som händer just nu, att jag ibland bara vill lägga mig raklång på golvet och bara sluta andas. - But I can´t.

Bästis flyttar, jag flyttar, min hyra går från 3000 till 6500. 

Mina föräldrar flyttar. Min lillebror flyttar in med fel människa. Han gör verkligen ett misstag.

O jag skiter i alla som tänker "Det är hans val o det får han väl lära sig själv".

Men nej är inte så. Det är min lillebror. Honom har jag skyddat hela mitt liv, o inte allra minst de senaste åren. Det är jag som drog honom ur drogerna, ur gänget han umgicks med. Det är jag som varit med på polisförhör, misshandel efter misshandel. Det är jag som drog med honom till psykologer och tvingade honom ta sig igenom allt. Det är jag som drog honom ur det där jävligt fuckade förhållande han hade med sitt ex.

Idag, tackar han mig dagligen för allt jag har gjort.

Men så är det meningen att jag ska stå vid sidan om och se honom gå i samma fotspår som min storebror? Hur fan gör man det?

Mamma o pappa flyttar utomlands. 

Lillebror tar studenten. Jag ska opereras.

Valborg o Midsommar ska planeras.

Just det. Min ekonomi måste fixas. På något sätt.

Men vi tar en sak i taget. 

Belle

Bild

Detta triggar mig idag.

Pain

Sedan min lung inflammation i Påsk så har jag ont. Samma ställe.
Därför är jag rädd att det är vätska i lungan. Men alla värden visar att inflammationen är borta. Men, när man träffar sitt sjukhusteam varje vecka så lär man sig deras uttryck.

Och något oroar dem. Jag har ingen aning om vad. Dom ber mig göra tester varje dag. Men fan skit i det.

Min ståltråd i bröstkorgen (som sitter kvar sen operationen) ska bort.
Dem brukar inte vilja plocka ut trådarna o sällan behövs det heller.
Men dom gör ett undantag här då jag har så ont av det, och har haft det sen operationen. Min tråd sitter som alla andras i mitten av bröstkorgen. Men pga att jag inte har mycket "underlagsfett" så känns den extra mycket. Skaver och sticker ut lite. Den kan synas genom tröjor. Inte så mycket men ändå.

Värst är att jag har ont såklart. Att jag inte kan ha Bh. Eller något tajt på mig. För då skaver det. Ligga på mage gör också ont. Ligger jag raklång så trycker grunden (mattan, soffan , what ever) emot. Ligger jag med huvudet uppåt så rör musklerna vid den och nej.. jaja skit samma

Det jag ville komma fram till är att jag..

Fan ta honom!
Vad fan vill han nu?
Ja men bara försvinn i 4 månader utan ett ord o dyk upp nu.
"Hej Tess! =) Hur är det?"

- Mordbenägen

Inside theres a fire, coz im no longer looking at a reflection that i admire.
I paint a picture of a fighter, but as im looking back at me since im a liar.
If i should die before i wake, the least that i could ever say, i made mistakes but held on to my faith.

Idag har jag insett vad som startade mitt självskade beteende.

Jag har även insett att jag jävligt fucking svag.

Tess

Bilder på mig från förra veckan.

High?

Just nu är jag antingen hög på efedrinet eller halvvägs till insanity. Jag är inte riktigt säker på vilket bara.

Förlåt

Förlåt för denna tystnad. Men hela min värld faller samman.

Min ekonomi tog ett tvärstop. Min lägenhet har blivit uppsagd. Min sjukdom kommer aldrig bli ett förflutna. Men ändå kastas jag ut här.

"Ut i verkligheten! du är snart som vilken 24 åring som helst!"

Vilken verklighet? Jag har min verklighet. Varför ska jag slängas in i andras? Och varför på så skakiga ben?

Hur ska jag ha orken till allt? Jag är pank och nära nog till hemlös. Om jag inte hittar annat på en månad. Som i sin tur jag sen inte heller har råd med.

Någon hjälp kan jag inte räkna med. När jag kommer till någon för att lätta på min ångest så får jag bara mer på mig. " och det där! O hur ska du! O med detta! O! "..

Dom som jag en gång släppt in o hjälpt, känner inte alls för att hjälpa. För dom har sitt.
Som om jag inte hade allt mitt med då jag tog in dom. Egoismen ekar.

Jag är inte arg, o inte heller ledsen.
Jag känner mig kvävd. Som om något inom mig har dött..

Jag vill inte bråka, jag vill inte diskutera något mer, jag vill helst inte ens prata.

Jag måste få bort min dödsångest först. Jag måste lägga all energi jag har kvar, på att överleva inombords.

Det är där det riktiga problemet ligger.

It might be a mistake I'm making, but what ever your giving I'm happy to be taking..

Klockan är 07.12 o jag ligger fortfarande vaken!

HorEfedrin!!

Ursäkta språket.

Jodå... Jag somnar snart..

Sjukhusmat

Jag älskar att jag är så pass ProAna att när jag åker in till sjukhus akut, trots smärta o feber så glömmer jag aldrig att säga "små portioner mat".

Haha. Här är dagens exempel. En liten potatis. 4 köttbitar , 6 grönsaker/frukter o sås.

Just nu vill jag be alla dra åt helvete.
Vill? Borde.
Dra åt helvete!!!

It's time for me to go home, it's getting dark now..